Hur väljer vi i havet av budskap?

Sju miljoner människor har rätt att göra det. För en halv miljon är det första gången. Vissa känner sig trygga. Andra blåsta. Några förväntansfullt förvirrade. En och annan gör det för att man bör.
Majoriteten gör det för tron på något större än en själv och den egna plånboken.

– Den frågan sysselsätter hela mitt liv.

Så svarar Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap och valforskare, på frågan om varför vi röstar som vi gör.

– Det enkla svaret är att svenskar är ett väldigt ideologiskt väljande folk. Hur mycket vi än anstränger oss när vi undersöker partival, parti- och blockbyten så hamnar frågor som jämlikhet, storlek på offentlig sektor, privatiseringar, skatter, välfärd, ersättningar i sjukförsäkringen och socialbidrag alltid i topp, fortsätter han.

Inget pekar, enligt Henrik Oscarsson, på att fler tänker på den egna plånboken.

Sverige har också ett högt valdeltagande internationellt sett.

De här två fenomenen kan vi tacka arbetarrörelsen för. Det menar i alla fall socialantropologen Brian Palmer som efter att ha hört ett tal av Olof Palme på Harvarduniversitetet i mitten av 1980-talet blev så fascinerad av den svenska modellen att han skrev en avhandling om svensk solidaritet, lärde sig språket och flyttade hit.

– Ideologiskt röstande och högt valdeltagande är resultat av en hög medborgerlig medvetenhet hos svenskar. Det i sin tur beror på den sociala utveckling som skett här under de senaste 150 åren – med en hög grad av läskunnighet och en stark folkbildande arbetarrörelse. Utbildade, engagerade människor som är mer benägna att rösta enligt politiska visioner än att falla för känslomässiga utspel och karaktärsdrag hos enskilda kandidater, säger han.

Samtidigt finns det något som får allt fler svenskar att vänta med sitt val. I riksdagsvalet för fyra år sedan hade en tredjedel inte bestämt sig förrän sista veckan i valrörelsen. En av tio gjorde det på valdagen. Och allt färre identifierar sig med ett och samma parti. I förra valet röstade mer än var femte väljare, rekordmånga, på ett annat parti än det de uppgett som bästa parti i en undersökning strax före valet.

Så osäkerheten ökar – även om människor fortfarande ger ideologiska svar när de blir tillfrågade i stora statistiska undersökningar. Frågan om våra röster är komplex.

”Subjektiva svar är just subjektiva svar som i bästa fall kan ge en bra bild av människors motiveringar, men inte nödvändigtvis en bra bild av mer grundläggande motiv”, konstaterar valforskarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg i sin bok om valet och väljarna 2006.

När allt fler blir osäkra, blir de fyra veckorna före valet allt viktigare. Vad politiker säger, hur de och deras förslag beskrivs kan avgöra.

– Retoriken spelar mest roll för dem som är osäkra, den rörliga gruppen. Och för nya väljare som vill lyssna till alla partier, säger Sofi Qvarnström, litteraturvetare som forskat kring politisk litteratur och retorik.
För politikern handlar det om att hitta en balansgång mellan att visa sig vara pålitlig, förnuftig och väcka känslor, berättar hon.

– För att man som väljare ska tilltalas måste budskapet vara angeläget just för mig, men också rymma grundläggande värderingar som jag kan skriva under på. Personligen tilltalas jag när en politiker lyckas stärka min ideologiska uppfattning genom att få mig att se nya samband. När hon eller han lyckas formulera något jag själv inte satt ord på.

För den som inte tar sig till torgmöten, valstugor eller surfar efter egen information på nätet filtreras i stort sett alla politiska budskap genom olika medier. Och via massmedierna finns ett stort utrymme att påverka vår bild av verkligheten, säger Adam Shehata som forskar om politisk kommunikation.

– Det är ett ständigt samspel mellan politiska aktörer, intresseorganisationer och journalister. Vilken fråga som hamnar på agendan kan variera, det viktiga för journalister är att frågan passar nyhetslogiken. Därför planeras utspel under valrörelsen utifrån det. Ju duktigare man är på att beskriva verkligheten på ett sätt som anammas av journalister, desto större chans har man att påverka människor.

Det är när medierna skriver om samma sakfrågor, och på samma sätt, som medierna får väldigt mycket inflytande. Störst chans att tolka verkligheten får den som långsiktig och upprepande planterar en fråga, enligt Adam Shehata. Själv studerade han opinionen om sysselsättning och arbetslöshet under förra valet.

– Moderaterna lanserade utanförskapet, vilket var ett nytt sätt att beskriva verkligheten på.

I takt med att medierna anammade frågan blev den allt viktigare för medborgarna. Sysselsättningen, som var en stor del i utanförskapet, kom sedan att dominera valrörelsen. Det spelade ingen roll att Göran Persson sa att arbetslösheten inte längre var ett problem, eller vad statistiken visade.

I en undersökning efter förra valet kunde 78 procent av väljarna peka ut en profilfråga hos Moderaterna. Vilken fråga som var Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis uppgav endast 57 procent av väljarna ha uppfattat. Och den fråga som hamnade på första plats över viktiga frågor för väljarna var – sysselsättningen.

Men det finns ingen omedelbar koppling mellan den frågan och hur vi sedan röstar, enligt Adam Shehata. Däremot påverkar fenomenet vår bild av vilket det stora samhällsproblemet är. Som i sin tur påverkar hur vi värderar partier – utifrån hur de tar tag i just det problemet.

Han ser fram emot att följa utrymmet som arbetslösheten får i medierna under den pågående valrörelsen. Här, hävdar han, pågår en ständig kamp mellan de rödgröna och alliansen. De senare vill prata om en sjunkande arbetslöshet och ökad sysselsättning, medan de rödgröna vill beskriva det nuvarande läget utifrån hög arbetslöshet.

– Jag är häpen över hur noga Moderaterna studerat USA och republikanernas strategi att retoriskt omfamna välfärdsstaten, samtidigt som man monterar ner den. Moderaterna och dess pr-byråer har också förstått vikten av den känslomässiga, den icke förnuftbaserade, aspekten av val bättre än Socialdemokraterna, anser socialantropologen Brian Palmer som också varit med och skrivit en bok om just Moderaternas make over.

Man kan ju fråga sig till slut om man verkligen har en egen röst.

– Man ska inte överdriva mediernas inflytande, säger Adam Shehata. Människor är inga svampar som suger åt sig allt som medierna har. Men det är framför allt människor med lägre politiskt intresse, utan egna starka åsikter som påverkas mer.

Är det då bra eller dåligt att fler tvekar längre?

– Det finns de som är oroliga och menar att det blir mer slump och yta i valrörelsen som avgör. Å andra sidan: Hur rationellt är det att ständigt rösta på samma parti? Finns det sakliga skäl bakom att välja olika partier är det positivt ur demokratiskt synvinkel, anser Adam Shehata.