Fredagen den 27 augusti försökte aktivister från Syndikalistiska ungdomsförbundet tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna att blockera Folkpartiets valstuga vid Kungsportsplatsen i centrala Göteborg. Orsaken var att Folkpartiet valt att förlägga sin valupptakt i Stockholm till Berns. Sedan februari har Syndikalisterna försatt Berns i blockad vid varje veckoslut.

Inne på Berns märks inte blockaden. Ingen av de som är anställda av Berns är eller har veterligen någonsin varit medlem i SAC. Utanför är det desto mer märkbart.

Högljudda blockadvakter trakasserar anställda och gäster. Genom påtryckningar mot företagets kunder och artister uppmanas de att bojkotta företaget samt ställa in evenemang och uppträdanden. Tidvis är det mycket stökigt utanför restaurangen och insatsen från polisens sida är massiv.

Man delar ut flygblad om att ”facket nu har tagit strid för att Berns ledning skall ta ansvar”. De fackliga organisationer som finns på företaget har inte hittat något att ta strid för. Nu hade även Göteborg alltså blivit indraget i blockaden och först efter någon timme kunde Folkpartiet öppna sin valstuga. Signifikativt för SUF:s inställning är att när folkpartisterna valde att öppna valstugan ”lät vi dem göra (det) så länge vi fick stå kvar framför”. Så uttrycker sig företrädare för en rörelse som aldrig accepterat parlamentarismen och den politiska demokratin.

Bakgrunden till blockaden på Berns är uppsägningen av sju städare som vid tillfället företräddes av SAC. Städarna var anställda av entreprenadföretaget NCA, som hade och har kollektivavtal med Fastighetsanställdas förbund. Uppsägningen berodde på arbetsbrist i företaget och omfattade totalt 25 personer i Stockholmsområdet. Resultatet av förhandlingarna följde turordningsreglerna i LAS. Enligt Fastighets ombudsman, som skötte förhandlingen, fanns endast ett problem: SAC krävde undantag i turordningsreglerna för sina medlemmar, något som den kollektivavtalsslutande organisationen givetvis inte gick med på.

I samband med uppsägningen övertog Berns hotellstädningen i egen regi. Man övergick alltså från att ha använt bemanningsföretag till städare som man själv hade anställt. Detta kunde man till stor del göra genom omfördelning av arbetsuppgifter inom företaget. Berns hade, som så många andra företag, drabbats av finanskrisen under 2009.

Berns behov av nyanställningar inskränkte sig till två städare. Trots att man ingalunda hade skyldighet till det, valde man de två städare från NCA som hade längst anställningstid på de entreprenadföretag som företaget tidigare hade anlitat. Berns tog också över fastighetsskötsel från bemanningsföretag från årsskiftet och anställde de som tidigare arbetat för ett bemanningsföretag på Berns. När SAC kräver att bemanningsföretag ska bort kan man alltså konstatera att Berns för närvarande föregår med gott exempel.

Berns har sedan en längre tid kollektivavtal med Hotell- och Restauranganställdas förbund och för tjänstemän med Unionen. Berns finns med på ”schysta listan” som HRF tar fram och där det finns hotell, restauranger och krogar som organisationen rekommenderar gäster att besöka.

SAC, däremot, som inte har kollektivavtal på arbetsplatsen och som heller inte önskar teckna något avtal med arbetsgivaren, tycker att vi ska ”Bojkotta Berns”. Man kräver att Berns ska anställa städarna. Ursprungligen företrädde man sju städare i förhandlingarna, men i dagsläget har SAC endast fullmakt från tre städare, de övriga fyra står inte längre bakom SAC:s krav och inte heller dessa har uttryckt några egna anspråk på Berns på företagets förfrågan.

Ett annat alternativ som SAC presenterat är att organisationen bildar ett bemanningsföretag – ett register – som skulle anlitas av Berns (ja, ni läser faktiskt rätt; syndikalisterna som kräver att bemanningsföretagen ska stoppas, vill att Berns inte längre ska anställa städarna och i stället anlita ett bemanningsföretag).

Båda dessa förslag skulle givetvis påverka möjligheterna för Berns att ha kvar de städare som idag har anställning på företaget.

Ett tredje alternativ som SAC presenterat i förhandlingarna är att Berns ska betala ett skadestånd, i princip motsvarande en kostnad på 1,4 miljoner kronor. Organisationen har i olika omgångar presenterat varierande summor och fördelningar mellan pengar till den egna organisationens verksamhet och ersättning till städarna. Kravet har karaktären av utpressning eftersom man höjer ersättningsnivån i takt med att tiden går och blockaden fortsätter.

Oavsett vilken väg Berns väljer att gå påverkar det förutsättningarna för de anställda som arbetar enligt de kollektivavtal som HRF och Unionen tecknat. Därför är det något förvånande att de fackliga organisationerna hittills förhållit sig passiva till konflikten. Bortsett från ett avståndstagande från den lokalombudsman inom HRF som har förhandlingsansvaret gentemot Berns, har det varit tyst.

Skulle ett LO-förbund kunna acceptera att Berns tillgodoser SAC:s krav som skulle leda till arbetsbrist för de anställda som arbetar enligt kollektivavtalsenliga villkor?

Kan facket tänka sig att Berns anlitar ett av syndikalisterna styrt bemanningsföretag, som saknar kollektivavtal, och som på motsvarande sätt skulle undantränga fast anställd personal i företaget?

Är det i enlighet med god sed på svensk arbetsmarknad att krav på skadestånd ställs för personer som aldrig varit anställda av företaget och där det saknas varje form av juridisk grund för ersättning till personerna i fråga? Kan facket tyst acceptera att det ställs utpressningsliknande krav på ett företag som, enligt alla gängse fackliga principer, sköter sina förpliktelser gentemot de anställda?

LO och dess förbund har ingen anledning att försvara enskilda företag och arbetsgivare. Att enskilda medlemmar i traditionella fackförbund kan känna sympati för aktioner riktade mot företag som man tror har betett sig illa mot sparkade städare är begripligt. Den som studerar verkligheten och bakgrunden till konflikten blir emellertid mycket snart varse att syndikalisterna är ute i ogjort väder gentemot Berns. Jag är säker på att det är den slutsats som alla inblandade traditionella fackförbund kommit till när de granskat Berns förhållningssätt gentemot fack och anställda. Det vore klädsamt om man informerade om detta.

Hur fack och arbetsgivare agerar i den här konflikten påverkar utvecklingen på arbetsmarknaden långt utanför den enskilda arbetsplatsen.

Om Berns skulle falla till föga och betala ett skadestånd till SAC vore det en direkt uppmuntran till SAC att fortsätta på den inslagna vägen. Det är en kamp som helt saknar respekt för den fackliga verksamhetens viktigaste vapen, kollektivavtalet.

Det går alltså inte att vara ”neutral” i förhållande till SAC:s krav, metoder och verksamhet. Det drabbar dessutom företag, verksamheter och offentliga myndigheter inom i stort sett alla branscher. Att det i fallet Berns handlar om hotell- och restaurangverksamhet innebär inte att andra förbund kan hänvisa frågan till det förbund som är berört i just detta fall.

Ordning och reda på arbetsmarknaden har varit honnörsord från fackets sida i alla tider. Därför borde LO och dess förbund ta bladet från munnen och säga ifrån: SAC:s metoder strider mot god sed på svensk arbetsmarknad!

Lars-Olof Pettersson
Rådhusgruppen City och före detta utredningschef på Byggnads