Dialekten sätter prägel

Västerbotten verkar ha god jordmån för författare.

Inte minst byn Hjoggböle, där förutom P O Enquist även syskonen Kurt och Anita Salomonsson vuxit upp och formats som författare.

Dialekten är med och sätter prägel på Anita Salomonssons nya bok, Lika som kärlek, hennes tionde roman sedan debuten 1994 med Änglabilder.

Det är en berörande berättelse som försiktigt lovsjunger en fattig kvinnas rätt att bejaka sitt innersta i ett stenhårt patriarkalt samhälle.

Romanen är därför högst aktuell i många länder. Men den visar också att det i Sverige bland etniska svenskar funnits en sorts hederskultur där heder var kopplad till det kvinnliga könet och dess sexuella agerande.

Fattig-Sverige står som fond till Anita Salomonssons berättelse. I synnerhet efter kapitlet ”Mot Landsfängelset i Piteå”, som är början på resan med släde till spinnhuset på Långholmen, där mörderskan ska tillbringa 20 år i fängelse.

Den som kör släden är vice häradshövding Zacharias Dahl, en maktens man som under resans gång allt oftare frågar sig vem kvinnan han kör egentligen är.

Ingemar Nilsson