”Varför uppfattas förresten det konstruerade som artificiellt och umbärligt? Vad ska vi göra med de konstruktioner utan vilka vi inte skulle kunna tänka, leva, skapa mening, de som för oss har ett slags nödvändighet?”

Judith Butler


Judith Butler (f. 1956), har av sina kritiker
anklagats för postmodernistisk obegriplighet, för att vilja trolla bort den faktiska och fysiska kroppen och för att reducera kön till ett språkligt fenomen.

Om det första är en rättmätig invändning, så är de två senare betydligt orättvisare.

Butlers två paradverk, Gender Trouble (1990) och Bodies that matter (1993) har uppnått kultstatus i queerteoretiska sammanhang.

I den förra beskrev hon kön som något performativt (det vill säga något som görs istället för att bara finnas där) och i den andra som materialisering (en process i vilken subjektet och könet ömsesidigt blir till).

Därmed bemötte hon en kritik som ville göra gällande att Butler trodde att kön var ett slags maskerad där man kunde plocka av och på identiteter lite som man behagade.

Vad Butler egentligen vill komma åt
är att feminismens vanliga uppdelning mellan konstruktivism (synen på kön som något kulturellt skapat) och essentialism (synen på kön som biologiskt givet) i själva verket missar målet:

Bara för att något är socialt och kulturellt konstruerat betyder det inte att det är lätt att förändra – och att något har biologiska orsaker innebär inte att det är konstant och oföränderligt.

Therese Eriksson

Ny notisserie

Att ta en liten textsnutt och sätta in den i ett sammanhang bör inte vara förbehållet prästen i kyrkan. Därför inleds härmed en ny genre bestående av kort citat + initierad och/eller exalterad kommentar. Först ut är Therese Eriksson.