Håkan kom ut på Volvo Personvagnar

– Man ska inte utgå från att arbetskamraterna är homofoba bara för att de har en machojargong, säger Håkan Eriksson. Det är ofta just bara jargong.

Det finns en nedlåtande attityd till folk i arbetaryrken säger Håkan, som tycker att medier ofta framställer arbetare som obildade, korkade, homofoba rasister som röstar på SD.

– Det stämmer inte. Jag tror att det ofta bara handlar om att jargongen är en annan och mer öppenhjärtig än på stela tjänstemannaarbetsplatser, säger han. Men jargongen är också problematisk, om den är sådan att den hämmar människor och hindrar dem från att komma ut och vara sig själva.

Håkan Eriksson bestämde sig tidigt för att han inte skulle dölja vem han var för sina arbetskamrater på Volvo Personvagnar, där han fick sitt första fasta jobb efter att ha tagit studenten. Han hade redan i högstadiet börjat inse att han var homosexuell, men vågade inte berätta om det förrän i tvåan på gymnasiet. Det var en jobbig tid som han inte ville tillbaka till.

Redan första månaden berättade han därför att han var bög för en arbetskamrat. Efter en vecka var det allmänt känt.

– Skvaller är ju en viktig sysselsättning när man har ett tråkigt jobb, säger han. Det gick fort!

Vid bandet och i fikarummet på Volvo florerade en del bögskämt – ”jävla bögmontering” hette det om ett illa utfört jobb till exempel.

– Man käkar sin lunch i lunchrummet och försöker varva ner. Då vill man inte höra på sådant, säger han.

Den allra första tiden sade han inte ifrån, men när han väl kommit ut var han tydlig med vad han tyckte om den sortens skämt.

Efter det blev jargongen annorlunda. Med de närmaste arbetskamraterna diskuterade Håkan helgens ragg – utan självcensur – lika mycket som de. Han upplevde att han fick respekt för att han stod för vem han var. Folk kom till honom och ställde frågor på tumanhand för att de ville veta mer, och han svarade gärna.

– Man kanske inte alltid kan vänta sig att någon annan tar fajten åt en. Var tydlig och stå för den du är, är hans råd till andra som inte riktigt vet hur de ska komma ut på jobbet.

Han upplevde inte att någon var öppet negativ till honom trots att de nu visste. Några på jobbet höll mer distans än vad de kanske skulle ha gjort annars, tror han. Det var allt.

I dag är Håkan inte längre kvar på Volvo, han var en av de runt 700 som fick gå efter det andra stora varslet runt 2008. Han är inte heller längre metallare, utan har bytt fackförbund till Handels.