Om penanerna på Borneo

Penanerna kom förmodligen till Borneo för ett par tusen år sedan, jordbrukare som sedan blev nomader. Ett av de sista nomadfolken på vår planet.

Penanerna bildar grupper om 20 till 40 personer, lever av jakt, fiske och en stärkelserik gröt som kokas ur stammen på ett snabbväxande träd. Sagopalmen.

Gruppens liv styrs av dessa träd. När sagopalmerna i närheten är nedhuggna bryter man upp, söker sig ett nytt läger.
Gruppen delar på allt. De har fyrtio olika ord för sagogröt, men inget ord för tack.

Penanerna anser det som ohövligt att möta blicken om man inte känner varandra väl. De hälsar med bortvänd blick, mjuka, vänliga handslag.
Himlen och horisonten är lika outforskade för penanerna som någonsin djungeln för oss.

Den gamle penanhövdingen Along Sega berättar om släktingar som aldrig sett månen eller havet.

”Skogen är vår hud, hela vårt liv. Vi har bara namn på en stjärna. Kenyalong (Venus) eller månens vän. När skogen, vår hud, försvinner glöder stjärnorna som nakna sår där uppe.”

Björn Cederberg