Efter tåghaveriet i Flemmingsberg, då passagerare satt inlåsta sex-sju timmar i hettan, har Seko informerat lokförarna om hur de kan evakuera tåget själva.

– Om föraren inte får hjälp inom en eller två timmar och det börjar bli oroligt på tåget, till exempel därför att fläktar och kylsystem inte fungerar, så kan han eller hon handla som vid en olycka, säger Erik Johannesson, ordförande för Seko vid SJ, där förbundet har sammanlagt tolv fackklubbar.

Första steget, enligt den information Seko har gått ut med, är att föraren ringer tågklareraren och begär att få evakuera även om det inte finns något ledig fordon tillgängligt för passagerarna.

Nekar tågklareraren, så kan föraren själv kortsluta intilliggande spår och sätta upp hindertavlor. Lokförarna har utrustning för detta.

– Därefter kan vi säga till andra förare att köra upp jämte det havererade tåget, säger Erik Johannesson.

– På så sätt fixar vi evakueringen själva. Och Trafikverket och SJ:s egen trafikledning får lära sig den hårda vägen.

När X2000-tåget mot Göteborg i tisdags stod stilla på spåret strax söder om Stockholm i stekande sol gjorde ett elektriskt fel att luftkonditioneringen inte fungerade. De senaste dagarna har massmedia levererat skräckskildringar från passagerarna: luften tar slut, ett spädbarn blir överhettat, en man svimmar.

Men personalen ombord hade det än värre, enligt facket.

– Påfrestningarna blev helt orimliga. Ombordpersonalen stod med ett fullsatt tåg i värmen, och hade inga verktyg att ta till utom att dela ut vatten och mat så länge det räckte , säger Erik Johannesson, ordförande för Seko vid SJ, där förbundet har sammanlagt tolv fackklubbar.

Också Tobias Johansson, informatör vid SJ, berättar om hård belastning på personalen. Han har talat med dem som arbetade ombord tillsammans med kamratstödjare.

– De är SJ:s ansikte utåt. De får ta emot all frustatration och upprördhet. Samtidigt som det var lika varmt för dem.

SJ begärde att få evakuera tåget och flytta över passagerarna till ett annat tåg, men Trafikverket nekade. En evakuering, som tekniskt sett kunde ha varit klar efter en eller två timmar, tog i stället sex-sju timmar. Under tiden satt desparata passagerare instängda.

När ett lok till slut kom till platsen och började bogsera bort det trasiga tåget tillstötte nya tekniska problem. En av de lokförare som hämtade tåget skriver i en rapport till Erik Johannesson att han, då han stannade i en tunnel, från tågsättet kunde höra hur passagerarna slog med händerna mot dörrarna.

SJ och Trafikverket ger i dag olika bilder av vem som bär ansvaret för detta. Och att de båda parterna inte samverkar väl vid evakueringar är väl belagt från tidigare haverier.

En studie från Linköpings universitet av tågevakueringar 2005 – 2008, som Seko:s skyddsombud nu hänvisar till, visar att evakueringarna i de flesta fall går bra. Men att det finns ett stort problem: den långa tiden innan beslut om evakuering fattas.