Cheferna i svenska företag är själva kritiska till sina bonusar. Belöningarna är inte nödvändiga för att rekrytera rätt ledning. Och de styr företagen mot kortsiktiga mål, visar fackförbundet Unionens undersökning.

Bonussystemen är fast etablerade i det svenska näringslivet. När de diskuteras handlar det nästan alltid om ersättningarnas nivå. Betydligt mer sällan ställs frågan vad bonusarna är till för – och om de fyller det syftet.

Därför har Unionen ställt frågor till vd och koncernchef i samtliga 320 svenska företa med fler än 500 anställda, och koncentrerat sig på i vilken mån bonussystemen gör nytta.

Det första syftet med bonusarna, enligt försvararna, är att de behövs för att rekrytera och behålla den bästa tänkbara ledningen. Unionens undersökning smular sönder det argumentet.

Bland de undersökta företagen tillämpar fyra av fem något bonussystem. Men 7 av 10 vd:ar sägar att de skulle ha tackat ja till jobbet även om de bara hade erbjudits fast, marknadsmässig lön. Bara var tionde skulle söka sig bort från företaget om bonusen försvann och ersattes med fast lön. En av 20 skulle ha tackat nej till vd-jobbet om inte bonus hade funnits med i kontraktet.

Ett andra argument för bonussystem är att de ska förbättra styrningen och kontrollen av företaget. Vd ska förmås att prioritera rätt saker och arbeta för aktieägarnas bästa.

Men då bonusen i praktiken är kopplad till några få, mätbara mål reduceras chefens uppgift. Ofta handlar bonusmålen om årsvisa resultat. I Unionens undersökning ser fyra av fem chefer brister i dagens bonussystem, och den vanligaste kritiken är att systemen får ledningen att fokusera på kortsiktiga mål. Att exempelvis skära ner företagets kostnader för forskning och produktutveckling förbättrar resultatet i nästa bokslut – men är knappast hälsosamt på fem eller tio års sikt.

Det tredje skälet för bonusar är att de fungerar som morot. Vd förmodas prestera bättre om det gör att plånboken fylls på ytterligare.

Svaren i Unionens undersökning tyder på att även det argumentet är svagt. Den viktigaste drivkraften är för de flesta chefer att arbetet är stimulerande i sig. På andra plats kommer viljan att utveckla organisationen, och på tredje stoltheten över att göra ett viktigt jobb.

Svarsalternativet ”högre ersättning om jag uppnår mina bonusmål” kommer först på femte plats när vd:arna ska beskriva sina drivkrafter. Lägre ner hamnar endast ett svarsalternativ: att uppdraget som vd eller koncernchef är statusfyllt.