Rövarna och bröllopet
Det är midsommartid. En tid när det är som allra vackrast. Den stora trätan under våren om nytt skriftat pris för fri lejd är förbi. Mången har knotat över att herrarna slapp undan för billigt. Medan andra var skrämda av det stora eländet som drabbat världen och menade att det var fel tid för strid med herrefolket. Men alla är ilskna på rövarna i hjonskogen på andra sidan klassdiket som skriftade om priset utan det samråd som plägats och försvurits.
Då hörs en hornsignal, den studsar mellan träden. Rikets Härold rider in i gläntan.
– Hör upp rövare i LO-skogen. Hans Konungslige Majestäter, Carl den siste Gustav, har med Guds och stora rådets välsignelse överlämnat sin dotter och rikets högvördiga tronföljerska till en ofrälse från Nordanskogs.
Rövarna tittar och lyssnar förvånat. Några trotsar konungens härold!
– Äh, vem bryr sig?
– Carl den siste Gustav, Calle Maktlös är bättre.
– Först en Maktlös och nu en Byxlös som är maktlös.
– En ofrälse, han blir bara nåt som katten har släpat in i de gyllene gemaken.
Häroldens horn ljuder åter.
– Hans Konungslige Majestäter Konungen, Hennes Konungslige Majestäter Drottningen och brudparet kommer att färdas genom LO-skogen på sin färd till Nordanskogs för att gästa brudgummens släkter.
Nu blir det liv bland rövarna. De ställer sig upp, drar svärden och hytter mot konungens härold.
– Calle Maktlös i vår skog, har han blitt helt från vettet.
– Skriftat pris gäller för fri lejd för alla, utsocknes och kungar.
– Maktlös ska betala annars är det slut med kungamakten.
Ett dovt muller hörs från skodda hästar. Konungens hird rider i i gläntan. Blå tyger med guldbrokad, brynjor, lansar och sköldar blänker i kvällssolen. Men rövarna räds dock inte den mäktiga synen. Carl den siste ropar.
– Rövare, Eders Konungslige Majestäter hälsar eder. Min dotter och rikets högvördiga tronföljerska har äktat sin prins. Då ska det vara fest i riket. Jag bjuder er att smaka av fläsk, potäter och spetsat mjöd. Stig fram och låt oss vara samman, låt festen börja! Några gycklare börjar trevande jonglera, spela och dansa.
– Nädu, makt kan du inte köpa med spel och gyckel Packa ihop din överhetens teater och försvinn från vår skog.
– Försvinn eller bli dräpt, vi rövare viker inte för kungamakten.
Konungen står tillsammans med några av herrarnas främste. En av dem viskar:
– Eders Majestäter, det är oklokt att välja strid. En strid kan starta ett uppror och kungamakten är redan svag i riket. Kungen nickar och ger tecken till reträtt. Rövarna slamrar med svärden, hytter med bågarna och tjoar glatt. Några skriker;
– Calle den siste, vet du att du heter det du blir!
