Ingenting förändras. Den svenska modellen för lönebildning är förenlig med EU:s nya ekonomisk-politiska riktlinjer, bedömer regeringen.

Regeringens bedömning förvånar LO, TCO och Saco, eftersom riktlinjerna så klart säger att lönebildningen ska ta hänsyn till de ekonomiska skillnaderna mellan regioner, branscher och företag inom landet.

Den svenska modellen innebär att parterna på arbetsmarknaden avtalar om lönerna självständigt, och en viktig princip är att lönerna sätts utan hänsyn till att vissa regioner och företag går sämre än andra.

LO-Tidningen har inte kunnat få en kommentar från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Catharina Henriksson, ämnessakkunnig vid departementet, säger i stället:

– Efter omarbetningen blev riktlinjerna mycket tydligare, mycket bättre för svensk del. Det finns skrivningar om att det är medlemsländerna själva som väljer former för lönebildningen. Dessutom finns det med en mening om att sociala parter har en viktig roll.

Betyder det att Sverige inte behöver bry sig om riktlinjerna?

– Det betyder att vår modell till lönebildning är förenlig med riktlinjerna, svarar Catharina Henriksson. Och det är ju riktlinjer… som vi naturligtvis följer, men det är ju inte att medlemsländerna nu ska agera på ett visst sätt, eller att man ska förändra den svenska modellen.

Betyder inte riktlinjer just att man ska agera på ett visst sätt?

– Det är ju ramar. Man säger inte exakt hur det ska gå till.

I sak kommer alltså inte riktlinjerna att förändra någonting i den svenska lönebildningen?

– Precis.

Om de inte betyder någonting för svensk del, betyder de någonting för någon över huvud taget?

– Det får du fråga de andra länderna om.

Efter att ha läst riktlinjerna en gång till ringer LO-Tidningen upp på nytt och ber om hjälp att hitta skrivningen om att det är medlemsländerna själva som väljer former för lönebildningen (den hänvisar även Sven Otto Littorin till i sitt brev till LO, TCO och Saco).

– Det står inte, det är en tolkning regeringen gör, säger Catharina Henriksson.