Allt fler fack runt om i världen har börjat organisera arbetare i den informella ekonomin.

– Vi har växt från 4 000 till 30 000 på ett år, säger Hannie Dijkhuizen, ordförande i det nybildade nederländska facket FNV som organiserar anställda i den informella ekonomin.

De flesta av medlemmarna är så kallade falska F-skattare. På pappret är det egna företagare och de ansvarar själva för att betala in sina sociala avgifter – men i verkligheten är deras jobb som en vanlig anställning.

– Sedan har vi flera anställda som har anställningskontrakt med noll arbetstimmar trots att de i verkligheten jobbar, säger Hannie Dijkhuizen som är på plats på världsfacket IFS kongress i Vancouver, Kanada.

Frank Schmidt-Hullman, på det tyska byggfacket IG Bau, berättar att även de har börjat organisera anställda i den informella ekonomin.

– Vi började med att rekrytera byggstädare som jobbade svart, säger han.

Tack vare
att byggfacket lyckades värva allt fler så växte de i styrka och kunde till sluta teckna ett kollektivavtal.

Att flera fack i de rika länderna börjat organisera arbetare i de informella ekonomierna är en ny tendens.

Tidigare gjordes detta främst i Afrika och Indien, och oftast i familjejordbruk.

En viktig fråga för dessa fack var att få in de anställda i sina länders sociala skyddsnät.

Intresset för att ge sig in i den informella ekonomin har däremot av tradition varit svalt bland facken i de utvecklade ekonomierna.

Några av skälen till det är att det har varit svårt och dyrt att nå dessa anställda, dessutom har det inte varit lika lätt att använda sig av de fackliga rättigheterna då många har pendlat mellan svarta och vita jobb.

Men i dag är tonen en annan från facken i de rika länderna.

Holländska FNV och tyska byggfacket IG Bau är bara några exempel på organisationer som letar nya medlemmar bland dem som jobbar i den informella ekonomin.
Ett skäl är att antalet människor med sådana anställningsvillkor växer. En större rörlighet över gränserna är en förklaring. En annan är trenden att allt fler företag anlitar underentreprenörer, vilket gör det svårare att kontrollera att villkoren är okej.

På svenska LO är frågan om hur facket ska hantera dem som jobbar under sådana villkor ständigt aktuell. Det svenska systemet – att sluta frivilliga avtal med arbetsgivarna i stället för att hänvisa till lagar om minimilön – gör det svårt för facket att företräda dessa grupper.

På LO:s senaste kongress föreslogs Fastighets att LO skulle rekommendera de olika fackförbunden att företräda papperslösa. Kongressen röstade ned förslaget och nu är det upp till förbunden själva att bestämma hur de vill göra. Bland LO-förbunden är det bara Fastighets som företräder papperslösa.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger att hon inte är säker på att ett fackligt medlemskap är det bästa sättet att hjälpa dem som jobbar inom den informella ekonomin.

– Ett sådant kostar mycket pengar, det blir dyrt för dem som jobbar på en svart marknad där lönerna är låga. Särskilt med tanke på att det inte heller är säkert att vi klarar att ordna kollektivavtal för dem.

– Vi får fråga oss själva om man ska införa en särskild typ av fackligt medlemskap. Det är något som vi kommer att fortsätta diskutera, säger Wanja Lundby-Wedin.

INFORMELLT

Det som tidigare kallades den informella sektorn har nu bytt namn och heter informell ekonomi, i alla fall när FN-organet ILO använder begreppet. Namnbytet beror på att begreppet ansågs missvisande eftersom jobben inte finns inom en tydligt avgränsad sektor.
Den informella ekonomin innefattar dem som inte jobbar under reglerade arbetsvillkor. Det kan vara familjejordbrukare, egenföretagare, papperslösa eller de som jobbar svart.
Källa: LO-TCO:s Biståndsnämnd