Sharan Burrow var tidigare lärare och som tillträdande generalsekreterare för världsfacket passade hon på att betygsätta IMF-chefens budskap till kongressen.

– Han lär sig snabbt men har en lång väg kvar att gå. Han får 60 av 100 procent.

Det positiva är, enligt Sharan Burrow, att det har skett reformer inom Internationella valutafonden (IMF).

Ett sådant exempel är att den har börjat ta en större social hänsyn. Hon ser även dialogen mellan facket och IMF som viktig.

Men på minussidan hamnar IMF:s val att inte driva på för en global skatt om transaktioner.

– Valutafonden borde också agera mot länder som gör allt för stora åtstramningar som den anser kan skada återhämtningen av ekonomin, sa Sharan Burrow när IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn hade talat på världsfackets kongress.

Facket åsikter om IMF har pendlat. Under många år betraktades organisationen med stor misstro. De krav som den ställde för att låna ut pengar till länder var ofta neddragningar i offentlig sektor samt en hård åtstramningspolitik som kom att slå hårt mot välfärdssystemen.

Under finanskrisen ansåg IMF att stimulanspaketen var bra för ländernas ekonomier men den senaste tiden har den gått tillbaka till att förespråka fler åtstramningar.

– Håller nya IMF på att bli som gamla IMF? undrar Sharan Burrow.

Den svenska nationalekonomen Stefan de Vylder har under flera årtionden studerat organisationer som IMF och Världsbanken.

När krisen kom 2008 insåg de rikaste länderna att de behövde draghjälp från de fattigare länderna, vilket löstes genom att stimulera dessa länders ekonomi.

– Detta skedde med IMF:s goda minne eftersom fonden såg att låg- och medelinkomstländerna var en del av lösningen för att få igång ekonomin igen.

Men det är ett recept som inte gäller alla.

– I Baltikum, Grekland och många länder i Afrika, som verkligen har betalningsproblem, kör man med samma åtstramningsrecept som tidigare, sänkta löner och statliga utgifter. Där är det samma hårda tag som tidigare, säger han.