KOMMENTAR. Botkyrka kommun har vid upphandling av skötsel av kommunens parker och andra markanläggningar ställt krav på att entreprenören ger de anställda villkor som motsvarar dem som gäller i kollektivavtal.

Kommunen vill dessutom att leverantören förbinder sig att anställa en arbetslös ungdom som trainee per entreprenadområde.

I ett aktuellt beslut hävdar Konkurrensverket att kommunens upphandlingskrav strider mot EU-rätten. Konkurrensverket hävdar i svepande ordalag att de enda krav som kommunen kan ställas vid upphandling är krav på minimilön.

Konkurrensverket är ute och cyklar. Av ett yttrande som LO och TCO beställt av de oavhängiga juristerna och Europarättsexperterna Kerstin Ahlberg och Niklas Bruun framgår att Konkurrensverket gravt feltolkar både svensk rätt och EU-rätten.

Syftet med lagen om offentlig upphandling är att alla anbudsgivare ska behandlas lika. Hur omfattande krav som ska ställas bestämmer dock upphandlaren själv; det enda anbudsgivarna kan begära att kravspecifikationen är lika för alla.

För upphandling som inte bedöms som intressant för anbudsgivare från utlandet är för det första myndigheten eller kommunen fullkomligt fri att kräva kollektivavtalsmässiga villkor samt de miljömässiga och sociala krav som man därutöver önskar ska vara tillgodosedda.
EU-rätten har överhuvudtaget inte med det att göra.

För upphandling där utländska företag med utstationerade anställda kan vara aktuella är frågan mer komplicerad. Här gäller att kraven som ställs vid upphandlingen måste vara förenliga med den reviderade svenska utstationeringslagen.

Men så länge detta villkor är uppfyllt ”är det fullt möjligt för upphandlaren att kräva att leverantören ger sina anställda minst de villkor som föreskrivs i kollektivavtal”, konstaterar de båda juristerna.

Att Konkurrensverket okunskap om gällande rätt är närmast total borde vara pinsamt för verksledningen.

Men än mer allvarligt är att den som läser beslutsmotiveringarna inte kan undgå slutsatsen att ämbetsverket ägnar sig åt politiserande lagtolkning. Att sprida uppenbart felaktiga uppgifter om gällande rätt är inte förenligt med de höga krav på oväld och juridisk korrekthet som en statlig tillsynsmyndighet måste ha som enda rättesnöre.

Det är för all del inte första gången Konkurrensverkets marknadstalibaner gör bort sig. Men den här gången handlar det inte bara om ett grovt klavertramp utan om en politiserande myndighetsutövning av värsta slag.

Att konkurrensverket ägnar sig åt att förfölja kommuner som vill ha ordning och reda på sina arbetsplatser och ge ungdomar jobb, är ett tecken på att myndigheten har låtit förvandla sig till en propagandacentral för oseriösa näringsidkare.