I en ”faktaruta” listar Aftonbladet de hemskheter som ”stockholmarna” skulle drabbas av om de rödgröna vinner valet. Stockholm drabbas bland annat hårt av att rutavdraget avskaffas, skriver Aftonbladet. Ty 1,5 procent av stockholmarna har utnyttjat avdraget mot cirka 1 procent av hela landet.

Huuu, vad hemskt upprörande! Det betyder ju att 98,5 procent av stockholmarna inte berörs alls, liksom 99 procent av resten av landet.

En annan ”orättvisa” som Aftonbladet listar är att den nya förmögenhetsskatten skulle slå hårt mot ”stockholmarna”. Ty i Stockholm betalade tidigare 5,3 procent förmögenhetsskatt, mot 3 procent i hela landet.

Oj, oj denna attack som inte berör de övriga 95 procent är väl stötande?

Själv har jag ännu inte träffat någon som betalat förmögenhetsskatt, men jag umgås kanske inte i de kretsarna. Artikeln följs sedan upp med en nätfråga om man som ”stockholmare” känner sig diskriminerad av de rödgrönas politik. Jo, ni läste rätt – man använde ordet ”diskriminerad”.

Att på det här sättet göra valet till en regional fråga är inget annat än ett sätt att försöka dölja den vanliga klassfrågan. För vad har direktören i Danderyd gemensam med butiksbiträdet från Botkyrka – annat än att de råkar bo i Stockholmsområdet.

När man skriver att ”Stockholm” drabbas så beskriver man en liten del av de rikaste och mest förmögna. Men för de allra flesta löntagare i Stockholm är det ju ingen skillnad mot hur det ser ut för löntagarna i landet i övrigt.

När valet borde handla om det smygande systemskifte som alliansen genomför, om bristerna i välfärden och på arbetsmarknaden – då ska vi luras in i en debatt om ”stockholmare” mot ”lantisar”.

Problemet med denna fördummande regionalisering av politiken är att det tyvärr verkar skapa ängslan hos vissa socialdemokrater som tror att man måste vinna Stockholm genom att tillfredsställa en liten rik grupp med lägre skatter.

Frågan är ju då vad som överhuvudtaget skulle bli de klassiska höger-vänsterskillnaderna i politiken?

Stockholm kan aldrig vinnas annat än med en tydlig vänsterpolitik som mobiliserar löntagarna. Ty, butiksbiträdet i Botkyrka har mer gemensamt med en metallare från Umeå, än med en direktör i Danderyd.

 

 

Stefan Carlén

Förbundsekonom

Handelsanställdas förbund