Du som är förtroendevald, ska du gömma dig än en gång? Du som är facklig och/eller politisk företrädare. Du har ett förtroendeuppdrag du fått av dina kamrater, medlemmarna i klubben på din arbetsplats eller medlemmarna i din arbetarekommun som tror och litar på dig. Du fick majoriteten av rösterna i den valprocess som föregick din utnämning vid det senaste nomineringsvalet.

Men vad har hänt sedan klubbslaget på mötet och du fick uppdraget att vara den företrädare som syns, den röst som hörs i den dagliga debatten, en person som deltar i organisationernas arbete?

Om du glidit så långt från arbetarerörelsens grundvärderingar och symbolfrågor att du prioriterar ledighet framför demonstrationståget eller annat arrangemang den 1 maj, och inte fullföljer uppdraget du fick ser framtiden mörk ut – ännu mörkare och kallare än den gör i dag.

Med ”vår”(?) nuvarande högerregering krävs det att alla ställer upp och visar sig och står upp för vad vi tycker. Visar sig inte de förtroendevalda kan vi knappast förvänta oss att övriga medlemmar och sympatisörer ställer upp.

Att vara verksam i rörelsen är inte enbart att tillbringa tid på konferenser, kursgårdar och annat, många gånger trevliga inslag. Arbetet i verksamheten innefattar allt, från att vara den utåtriktade ”agitatorn” som gärna står på ett torgmöte och för fram budskapet inför publik eller till den mera anonyma medlemmen som utför det praktiska arbetet, allt från att vara fikafixaren till att slicka frimärken.

Alla behövs och alla ska ha samma respekt och eloger för sitt engagemang för att verksamheten ska fungera. Men alla kan vara med vid arbetarrörelsens högtidsdag, i demonstrationståget eller i andra former av manifestationer som arrangeras runt om i landet. Att delta är att visa sitt engagemang.

Ledigheten den 1 maj är ingen fridag för många av oss, något vi har fått som en skänk från ovan eller av godhjärtade arbetsgivare i en svunnen tid.

Den första majmanifestationen hölls i USA 1886, i Sverige 1890.

I Chicago bestämde arbetarna sig för att kämpa för 8-timmars arbetsdag. De var med all rätt missnöjda över den rådande arbetstiden på 10–14 timmar. Lördagen den 1 maj 1886 hölls demonstrationer runt om i landet. Cirka 350 000 anställda la ner sina verktyg och deltog i demonstrationer på olika platser.

I Stockholm tågade 1890 uppskattningsvis 20 000 personer och på Gärdet lyssnade 50 000 personer på bland andra Hjalmar Branting och August Palm.

Överlag och globalt sett har vi det ganska bra i Sverige, men utvecklingen går mot en nedmontering av den generella välfärden. Ett exempel är försämringarna inom sjukförsäkringsområdet.

Ett område som, för att återanknyta till USA, fattade ett historiskt beslut i år om en allmän sjukförsäkring, en seger för en kamp som pågått sedan 1904.

I dagens globaliserade värld när förändringarna genomförs genom en knapptryckning på en dator någonstans gäller det att vi inte slår oss till ro utan för kampen vidare.

Vi får aldrig glömma ordet solidaritet och dess innebörd; att hjälpas åt, att kämpa för och stå upp för att hjälpa den som är utsatt och har det sämre än jag själv. Det finns inte och får inte finnas vi och dom.

Det är valår. Var kritisk, ställ frågor, begär redovisningar om hur de sittande kandidaterna utfört sina uppdrag och vad de tilltänkta kandidaterna har med sig i ryggsäcken.

En organisation blir aldrig bättre än vad medlemmarna gör den till. Makten ska utgå från botten inte från toppen.

Inge Lindfors
Handelsmedlem