Industrin på randen av en konflikt
Den bärande tanken bakom Industriavtalet är fred och samförstånd. Det var erfarenheterna av ändlösa strider och konfliktvarsel under 1980-talet och det tidiga 90-talet som slutligen ledde fram till Industriavtalet.
Sedan dess har fack och arbetsgivare inom industrin axlat rollen som ledare i samtliga avtalsförhandlingar och umgänget har inte kantats av hårda ord eller upprepade strider. De har gjort upp först vid varje tillfälle sedan 1998 och etablerat en nivå för lönekostnadsökningarna som resten av arbetsmarknaden accepterat med små förändringar.
Konfliktvarslet inom livsmedelsbranschen är mot den bakgrunden mycket överraskande. Hårda ord och tuffa förhandlingar har funnits förr. Men varsel om konflikt för att skapa ett riktmärke har inte existerat sedan Industriavtalet skrevs under.
Fler varsel kan komma
Vid två tidigare tillfällen har varsel visserligen förekommit under Industriavtalets era, men då i situationer där normen redan slagits fast genom uppgörelser på de dominerande avtalsområdena.
Övertidsblockaden som ska lösas ut på skärtorsdagen måste därför betraktas som ett stort avsteg från den förhärskande principen om fred och samexistens som varit vägledande för parterna under 13 år. Med isen bruten blir fortsättningen än mer oförutsägbar. Fler varsel kan definitivt inte uteslutas.
Alla sneglar på Livs
För de pågående förhandlingarna inom andra delar av industrin förändras också förutsättningarna genom den varslade konflikten. Nu sneglar alla på Livs för att se om varslet påverkar förhandlingarna och ett eventuellt slutresultat. Ingen vill nu gå i förväg och riskera att hamna med en uppgörelse som är sämre än den Livs försöker uppnå eller uppnår.
På det enskilt största avtalsområdet inom den konkurrensutsatta sektorn, Teknikföretagen och IF Metall innebär konfliktvarslet att rollen som arbetsmarknadens oomstridda riktkarl riskerar att upphöra.
Förhandlingsrådet i otakt
Och med separata avtalsförslag från Teknikföretagen och Industri och kemiarbetsgivarna till tjänstemännen i Unionen och Sveriges Ingenjörer, men inte till IF Metall, är också samförhandlandet mellan de tre facken som utgör Förhandlingsrådet utsatt för hård press. Samförhandlandet inom Teknikområdet har existerat sedan 1988.