Rut- och rot-avdragen innebär att man får en skatterabatt vid köp av byggrelaterade tjänster och hushållstjänster i hemmet. LO-tidningens Martin Lindblom menar (LO-Tidningen 12 februari) att dessa avdragsmöjligheter dels endast gynnar rika, dels inte minskar skattefusket i dessa branscher. Låt mig ta Lindblom vid hornen och kontrollera hans berättelse.

 

Rot-avdrag har funnits i Sverige sedan 90-talskrisen i olika tappningar. Rut-avdraget är däremot en nymodighet. Tidigare var det alltså endast den traditionellt manliga byggbranschen som gynnades rot-avdrag, medan kvinnodominerade tjänster av rut-typ inte fick stöd.

 

Alliansregeringen menar dock att det inte är rimligt att man ska få göra rot-avdrag för att måla ett fönster, men inte få göra något motsvarande avdrag för att putsa detsamma. Hört talas om jämställdhet, Martin Lindblom?

 

Innan rut-avdraget infördes existerade bara några få företag i hemservicebranschen. Förra året växte dock antalet rut-berättigade hemtjänstföretag snabbt till cirka 3.000.

 


Almega uppskattar att cirka 10.000 vita heltidstjänster på så sätt har skapats inom den hushållsnära sektorn. Enligt företagen själva var nio av tio nyanställda arbetslösa. Av de nya anställda har sannolikt mången invandrarbakgrund. Att som Lindblom vilja avskaffa Rut-avdragen skulle alltså kasta ut kanske 10.000 personer i arbetslöshet eller tillbaka i svartjobb, och en betydande del av dessa är sannolikt invandrarkvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden.

 

Fråga: Driver inte LO-tidningen renlärigheten mot den socialdemokratiska partikatekesen väl långt i fallet med rut-avdrag? Saknas inte medkänsla och normal vardagspragmatism i LO-borgen?  

 

Enligt Almegas beräkningar är både rot- och rut-avdragen en vinstaffär för staten genom att svarta jobb blir vita. Under förra året kostade avdragen statskassan cirka åtta miljarder kronor. Om man antar att 75 procent av tjänsterna ändå hade utförts, det vill säga även utan avdrag, ger omvandlingen från svarta tjänster till vita, plus skapandet av nya jobb, så stora skatteintäkter att rut-reformen sannolikt går med statsfinansiellt överskott.

 

Lindblom påstår att avdragen innebär en kraftig omfördelning av skattemedel till en liten grupp rika människor.

Alla byggnadsarbetare vet att detta är fel. Förutom kunderna – som inte alla är ”rika” – är det också de arbetande människorna som producerar tjänsterna som vinner på avdragen, det vill säga byggjobbare och de ovannämnda personerna som utför hushållsnära tjänster. En växande kategori bland dem som använder rut-avdrag är barn som betalar för hushållshjälp hemma hos sina åldriga föräldrar.

För mig är det svårt att se det orättvisa i allt detta. Jag tycker nog Lindbloms text vittnar om en viss – obetänksam? – hjärtlöshet, faktiskt.

 

En undersökning från Demoskop visar att 70 procent av hushållen är positiva till avdragen och att det i alla ålders- och inkomstgrupper finns en majoritet som stöder avdragsmöjligheten. 32 procent av hushållen är själva intresserade av att anlita hushållsnära tjänster. Det motsvarar runt 1,5 miljoner hushåll. Så många ”rika” hushåll finns inte.

 

Det finns inga tecken på att rot- och rutavdragen skulle ha medfört ökat fusk i större skala. Tvärtom förefaller avdragen ha minskat svartarbetet i bygg- och hushållstjänstesektorn. Av cirka 2 000 tillfrågade företag i bryggbranschen ansåg cirka 80 procent att svartjobben i branschen minskat tack vare rot-avdraget. 25 procent av företagen angav också att de kunnat hålla fler anställda tack vare avdraget.

 

Inställningen hos svenskarna till att köpa tjänster svart har kanske också ändrats på senare tid. Enligt Demoskops undersökning ansåg 33 procent av de tillfrågade 2008 att det var okej att köpa svarta tjänster. År 2009 hade andelen mer än halverats till cirka 15 procent. Det är ju möjligt att tillkomsten av dessa två avdrag har haft betydelse för en ökad vilja att betala skatt och göra rätt för sig.

 

CARL B HAMILTON

 

Ordförande i riksdagens näringsutskott (fp)

Martin Lindblom svarar här.