Verkligheten är politikens värsta fiende.
 

 

En aggressiv opposition, fristående debattörer med alla upptänkliga kritiska synpunkter väger lätt jämfört med en verklighet som inte utvecklas enligt den egenhändigt hopknåpade regelboken.

Det senaste året har därför regeringen Reinfeldt utkämpat en ojämn kamp med en vrång och svårhanterlig verklighet – det gäller särskilt arbetsmarknaden – som inte uppfört sig som den förväntats.

Vid maktövertagandet var konjunkturen glödhet, suget efter arbetskraft historiskt högt, sysselsättningen steg som en raket – det fanns kort sagt inga moln på alliansens ljusblå himmel.

Överskotten i statens affärer var imponerande. Det fanns pengar att sätta sprätt på. Och det var precis vad regeringen gjorde via skattesänkningar. Problemet med skattesänkaryran kom när världskonjunkturen störtdök. Då, när miljarder hade behövts för att mildra krisens effekter, var miljarderna redan utdelade.

Alliansregeringen har sedan dess närmast reflexmässigt upprepat att Sverige inte kan rå på finanskrisen – som om någon påstått det – och ”vi måste hushålla med skattebetalarnas pengar”.

I klartext betyder det att de som bäst behöver samhällets stöd inte kan få det. De – sjukskrivna och arbetslösa – ska i stället på något, ännu outtalat, sätt återgå i arbetet eller hitta nya jobb när ingen behöver eller vill anställa.

I år ska förutom de hundratusentals som redan köar till arbetsmarknaden ytterligare 55.000 långtidssjukskrivna föras över till arbetslöshetskön. Den uttalade ambitionen är att ta vara på den eventuella restarbetsförmåga som finns hos den eller dem som varit sjukskrivna, ofta i åratal.

Farhågorna för att den blixtsnabba förändringen drabbar de sjuka och arbetslösa har visat sig välgrundade. Med månadslånga handläggningstider är det redan otaliga arbetslösa som tvingats till socialkontoren för försörjningsstöd. Allt talar för att det blir fler under vintern och våren.

Och som om inte det vore nog. Satsningen på privata coachföretag som ska hjälpa de arbetslösa hitta nya arbetsgivare har visat sig innehålla lycksökare och oseriösa företag. Men inte ens seriösa coacher kan ändra på den stiltje som för närvarande råder på arbetsmarknaden.

Regeringen framhärdar dock och mässar budskapet: ”Vi får inte slarva med medborgarnas pengar”. Men det är just det regeringen gjort.