De gör folk nervösa varje dag
 |
| – Hur det är på en byggarbetsplats beror väldigt mycket på vem som är platschef, säger Thomas Kullberg, regionalt skyddsombud från Byggettan. Den oannonserade morgonräden mot denna byggarbetsplats gör han tillsammans med kollegerna Tina Nordling, Elektrikerna och Johan Redén, Målarettan. |
— Det är väl ingen katastrof va?
Platschefen på bygget vid Tekniska högskolan i Stockholm står utanför byggfuttarna, stampar med fötterna i kylan och suger på en cigarrett. Han väntar på sin dom. Det regionala skyddsombudet har just gjort en oannonserad inspektion.
Vi anländer tidigt på morgonen när det fortfarande är mörkt. Inräknat LO-Tidningens utsända utgör vi en mindre delegation och en viss nervositet sprider sig därför bland cheferna på arbetsplatsen. Det handlar om ett av högskolans hus som blåsts rent invärtes och som nu ska renoveras och fyllas med nytt innehåll.
Thomas Kullberg går i täten med gul jacka och grön hjälm som skyddsombuden brukar använda för att skilja ut sig från alla andra. Han tillhör Byggettan, är regionalt skyddsombud och har varit med ett tag.
Han morsar på en av byggjobbarna och frågar hur det går.
– Det går upp och ner. Mest ner skulle jag vilja påstå.
Med oss har vi Tina Nordling från Elektrikernas region mitt, också hon regionalt skyddsombud.
– Ovanligt rent, konstaterar hon när vi går igenom byggbodarna.
Delegationens tredje medlem, Johan Redén från Målarettan, går fram och kollar nödutgången i slutet av de sammansatta byggbodarna. Som inte går att öppna eftersom den är blockerad på utsidan.
Platschefen och arbetsledarna sitter i möte och vill inte bryta för att guida oss in på själva byggarbetsplatsen.
– Det är lite tjurigt. Ibland kan det bli prestige när vi kommer. Cheferna vill inte visa sig hunsade inför sina gubbar, säger Tina Nordling.
På kontoret ber Thomas Kullberg att få se arbetsmiljöplanen för bygget. En sådan måste finnas.
– Det var det som Persson torskade på när han renoverade sin kåk nere i Sörmland, säger han.
Han bläddrar och noterar, skriver upp namnet på den som uppges vara lokalt skyddsombud på bygget.
Stöttar och peppar
Thomas Kullberg och alla andra regionala skyddsombud utses inom de olika förbunden. Det är ett fackligt förtroendeuppdrag. LO-förbunden har drygt 1.200 regionala skyddsombud, de allra flesta på deltid, som tillsammans ska hålla koll på över 260.000 arbetsställen.
En av deras viktigaste uppgifter är att stötta och peppa de lokala skyddsombuden.
Därför plockar han fram mobilen och ringer upp den som ska vara skyddsombud på det här bygget. Efter ett tag knäpper han av samtalet, gör en notering och ser lite mörk ut i ansiktet.
– Visste han att han var skyddsombud?
– Nej.
Det är inget ovanligt, enligt Thomas Kullberg. Brist på bra rutiner, är hans förklaring. Inte heller finns det en riskanalys för arbetsplatsen. En sådan ska finnas, ska vara skriftlig och lista alla risker på respektive arbetsplats.
– Att göra en riskanalys är inget konstigt. Det är bara att skriva ner. Brist på bra rutiner, säger han återigen och gör en bock i kanten.
Till slut tar vi oss in i bygget utan guide, går ner för trapporna belamrade med sladdar. Det är dammigt och halvskumt. ”Bajen suger” står det sprutmålat på en masonitskiva. Från en bergsprängare nere i en kulvert dånar syntmusik som skulle få vem som helst över fyrtio att bli galen efter tio minuter.
Kvinnor ovanliga
I ett av rummen arbetar en ung målare i skenet från en rund lampa på golvet.
– Kontakten på din lampa borde bytas, säger Tina Nordling från Elektrikerna.
Hon är ovanlig i förbundet eftersom mindre än en procent av elektrikerna är kvinnor.
– Det har för- och nackdelar. Det är lite svårare att skälla på mig och det blir kanske lite mer vårdat språk. Och så kan det hända att jag ber dem så snällt så snällt, säger hon och lägger av ett av sina många gapflabb.
Som skyddsombud har hon varit med om att bli stoppad. En gång hände det till och med på det företag där hon jobbade. ”Vi har inte tid för dig nu Tina”, fick hon höra.
– En annan gång var vid ett bygge i Frihamnen. När jag kom dit sa platschefen: ”Sitt still! Sitt still och vänta på byggherren!” Och så kom han och skällde ut mig efter noter och sa att här kommer du fan inte in. Två dagar senare föll en elektriker där och skadade sig.
Fientligt
Johan Redén från Målarettan morsar på den unga målaren och frågar om läget. Men det blir inte mycket till snack eftersom killen fortsätter att måla och svarar mycket korthugget på alla frågor.
– Det finns de som är fientliga mot facket, som tycker det är skit. Men de flesta jublar när vi kommer och vill att vi ska komma oftare, säger Johan Redén när han kommer ut ur rummet.
Trots att LO stadigt tappar medlemmar har inte antalet skyddsombud minskat. Flera förbund fick till och med fler förra året. Handels fick runt hundra fler och har omkring 4.000 skydds-ombud.
På LO tolkas detta som ett tecken på att den fackliga aktiviteten ökar.
– Det kan vara knepigt att ”ta ledigt” för att vara skyddsombud numera med den ökande pressen. Vissa drar sig också för att kritisera arbetsmiljön på en del företag eftersom de är rädda för att de inte ska få jobb där sedan. Inställningen till skyddsombud och facket har ändrats. På 80-talet var det en självklarhet, status, säger Tina Nordling.
Ingen katastrof
Hon försöker prata med en byggarbetare men upptäcker att han inte förstår svenska. Lite förskrämd försvinner han bort, in i virrvarret av gångar nere i källaren.
– Det händer att man säger till de utländska killarna att vi är mafiosi som man ska akta sig för. Men nu har vi fått ett skyddsombud som talar polska. Det är bra, säger Tina Nordling.
Vi går tillbaka till kontoret och det är dags för Thomas Kullbergs dom, dags att summera.
Någon katastrof är det inte. Men det finns lite smått och gott som måste åtgärdas, men ingen-ting stort som kostar så mycket, säger han till platschefen och lämnar över en lista.
Återbesök väntar
Det saknas riskanalys. Det är dammigt och det behövs en luftrenare. Vissa byggställningar saknar lister som måste sättas dit. Plus lite andra småsaker.
– Vi kommer att göra ett återbesök.
– Ring innan så fixar vi kaffe, säger platschefen.
– Och bulle? svarar Thomas Kullberg.
Sedan pulsar han iväg mot tunnelbanan för att försenad ta sig till en byggarbetsplats mitt i centrala Stockholm. Byggföretaget vill ha dispens för nattarbete eftersom renoveringsarbetet försiggår i en kontorsfastighet. Och investmentföretagen och konsultbolagen vill inte höra pneumatiska borrar på kontorstid.
Riskfyllt
På tunnelbanan ringer mobilen. En medlem i Södertälje och hans arbetskamrater har beordrats upp på en ställning för att montera sprinklers men tycker att det verkar lite riskfyllt.
– Nej. Ni ska inte gå upp. Hälsa från mig.
Lite senare på eftermiddagen har han ett inbokat möte med en kvinna som uppger att hon utsatts för sexuella trakasserier av sin chef. Och när hon sjukskrev sig för detta vägrade försäkringskassan att betala.
– I en första vända kommer vi att överklaga. Nästa steg blir att koppla in vår advokat.
Het avtalspotatis
Ett av LO-förbundens krav i vinterns avtalsrörelse är att stärka rätten till utbildning för skyddsombuden — samt finansiering av kurserna. Samtidigt hävdar LO i direkta diskussioner med Svenskt Näringsliv skyddsombudens rätt till betald ledighet.
Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv driver att ansvaret för arbetsmiljöfrågor inte bara ska ligga på arbetsgivarna utan också på skyddsombud och på arbetstagare som struntar i skyddsregler.
Lennart Lundquist
