En framsynt politik under ett halvt sekel gjorde svensk elproduk­tion koldioxidfri samtidigt som vi minskade vårt oljeberoende kraftigt.

Genom att de nordiska kraftföretagen i allt väsentligt var samhällsägda kunde län­derna i Norden samarbeta på så sätt att den billigaste – och den miljömässigt bästa – kraften användes i för­sta hand.

Det här i allt väsentligt effektiva systemet, kom i slutet av 1980-talet att ifrågasättas. Kraftindustrin hävdade att en avreglering skulle effektivisera branschen och gynna kunderna. I stor enig­het beslutade riksdagen 1995 att Sverige, som andra land i Europa efter Thatchers Storbritannien, skulle uppfylla kraftindustrins önskemål.

Marginalprissättning
Dagspriset på elbörsen Nord Pool kommer till på följande sätt. Dagen före meddelar köparna hur mycket el som efterfrågas varje timme det kommande dygnet. Kraftföretagen anger hur mycket de vill leverera till olika priser.

Det pris som fastställs varje timme blir priset för den dyraste kilowattimme som något av kraftföretagen begär för just den timmen. Detta brukar kallas marginalprissättning.

På det här sättet kan exempelvis det genomsnittliga priset ett dygn bli 45 öre/kWh, även om den totala genomsnittskostnaden att producera elen under dygnet bara varit 15 öre.

Det unika med elmarknaden jämfört med andra marknader är att kunderna är beroende av att ständigt få el och oftast inte kan anpassa sin efterfrågan.

Det här skapar en grundläggande obalans på el­marknaden, om det inte föreligger en tillräckligt stor överkapacitet. Annars leder kundens beroendeställning till en marknad med helt ojämlika parter.

Kraftföretagen har självklart inte något intresse av att bygga upp eller upprätthålla en sådan kapacitet i Sverige som skulle håller nere vårt elpris.

Det såg vi när oljekraftverken i slutet av 1990-talet lades i malpåse och när kärnkraftverkens kapacitet inte togs till vara fullt ut i början av 2000-talet. Man förlängde medvetet de årliga avställningstiderna för reparation och översyn och man laddade reaktorerna med mindre bränsle. Det har vi också sett nu när kraftföretagen genom ”planeringsmissar” låtit fem reaktorer stå mitt i vintern.

Kraftföretagen är mycket ivriga att få fram budskapet att de vill bygga nya anläggningar och många politiker är villiga mottagare och vidarebefordrare av detta bud­skap.

Motsägelse
Få uppmärksammar det motsägelsefulla i att näringsministern säger att elpriserna kommer att gå ner de närmaste åren – därför att vi kommer att få ett större utbud av el – samtidigt som terminspriserna på fem års sikt är höga. Om näringsministern har rätt skulle rimligtvis terminspriset på fem års sikt vara väsentligt lägre.

Vad kan vi göra? Sannolikt är det svårt att återfå det effektiva elsamarbetet som fanns i Norden före avregleringen. Dels har stora delar av kraftindustrin privatiserats, dels skulle sannolikt Norge motsätta sig en sådan återgång. De norska kraftföretagens affärsidé är nämligen att exportera vattenkraft på dagen och importera kolkraft på natten.

Hur osunt prissättningen på Nord Pool än fungerar måste vi därför utgå från att priset sätts där. På några områden kan vi dock vidta åtgärder för att minska oligopolföretagens makt.

? Vattenfall måste koncentrera sig på Sveriges elförsörjning.
Bilda ett Vattenfall Sverige AB och skilj bort Vattenfalls verksamheter i andra länder. Avyttra dem allteftersom det går.
Företaget ska bygga ut den koldioxidfria kraften i Sverige så att vi även vattenfattiga år kan klara vår elförsörjning i Sverige utan att behöva importera.
Vattenfall ska instrueras att inte missbruka sin oligopolställning på elmarknaden.

? Svenska Kraftnät ska utnyttjas på två sätt.
Inga nya kraftkablar ska byggas till kontinenten förrän övriga länder i Europa har en fungerande kraftmarknad där de europeiska kraftföretagen hindrats att missbruka sin oligopolställning.
Svenska Kraftnäts prissättning ska ändras så att kraftföretagen får betala vad det kostar att transportera el. Det är orimligt att exporten av svensk vattenkraft från Norrland till Tyskland ska subventioneras.

? Ge inte oligopolföretagen exklusiv rätt att bygga nya reaktorer.
Regeringens förslag att tillåta uppförandet av nya reaktorer som ersättare för de nuvarande befäster oligopolföretagens makt över elmarknaden om regeringen inte kan stänga gamla reaktorer. Som förslaget ser ut blir det reaktorägarna som avgör när en reaktor skall stängas och en ny uppföras.
Regeringen bör kunna ingripa och bestämma när det är dags att ersätta en reaktor och också vem som ska tillåtas att bygga en ny.

? Stärk tillsynen över elmarknaden.
Skapa en ny kontrollmyndighet vars enda uppgift är att bevaka elmarknaden så att missbruk av oligopolföretagens marknadsmakt kan stävjas och beivras.

Naturligtvis kommer kraftföretagen att på allt sätt utnyttja sin massmediala styrka att slå vakt om sin oligopolställning. Kittet i den oheliga allians som uppstått mellan kraftindustrin och kärnkraftskritiska partier som Centern och Miljöpartiet är att bägge vill slå vakt om ett högt elpris.

Allvarligare är att regeringen, genom sitt ointresse för hur elmarknaden fungerar, skadar stora delar av den energiintensiva industrin och gör livet svårt för många hushåll.

Statsministern angriper dem som inte bejakar en gemensam europeisk elmarknad och beskyller dem som vill vara återhållsamma med nya kablar för protektionism. Men det är inte protektionism att anse att varje land i normalfallet måste klara sin egen elförsörjning. Så länge enskilda europeiska länder kan förlita sig till import, kommer inte dessa att bygga ut sin kraftproduktion. Så länge kommer också den enorma kapitalöverföringen från elkunder till de stora kraftföretagen att bestå.

 


Claes Hellgren
Tidigare förbundssekreterare, Pappers
 

Per Öhman
Energiansvarig, IF Metall