Nu förvandlar arbetsgivarna sin avtalsretorik till praktik. Och beskedet är det förväntade. Inga fastställda lönelyft eller förbättringar av anställningsvillkoren. Eventuella löneökningar eller förbättringar ska endast ske i lokala förhandlingar ute på de enskilda företagen.
 

 

I dag är det Svensk Handel som presenterar sina önskemål inför förhandlingarna med sina motparter. Och budskapet är detsamma som från den övriga arbetsgivarvärlden. Krisen är inte över, betalningsförmågan oerhört varierad och därför är centrala uppgörelser om löneökningar omöjliga.

Att lönsamhet varierar mellan företagen är ingen överraskning – det har den alltid gjort. I år understryks dock olikheterna och används som ett bärande argumentet för att hela branschen säger nej till centralt fastställda löneökningar.

Arbetsgivarna vill i stället övergå till lokal lönebildning under fredsplikt. Konjunkturlönesättning är därför den korrekta benämningen på det arbetsgivarna drömmer om.

Motsatta synsätt
Sannolikheten för att arbetsgivarnas dröm ska bli verklighet är dock noll. Att sälja arbetsfreden i en central uppgörelse som inte garanterar alla medlemmar löneökningar är ingen lockande tanke för fackförbunden.

Det diametralt motsatta synsättet på de kommande avtalsförhandlingarna och vad avtalen ska innehålla illustreras bäst av Handels preciserade avtalskrav. De offentliggjordes samtidigt som arbetsgivarna offentliggjorde sin önskelista.

De handelsanställda på lager och i butiker kräver löneökningar i ett centralt avtal på 2,6 till 3,7 procent. Det innebär 620 kronor mer i månaden för lagerarbetare och 745 kronor mer för butiksanställda i månaden.

Förbundet framhåller i sin argumentation den extra goda lönsamheten för många butiker under förra året. Det är därför, enligt förbundet, dags för Handels medlemmar att få del av framgången.


Besvärlig förhandling väntar
I de centrala frågorna vid sidan av löneökningar kritiserar facket de företag som slentrianmässigt använder sig av tim- och visstidsanställda och driver därför kravet på heltid och begränsning av visstidsanställningarna. Facket kräver också en förhandlad gräns för hur stor del av personalen som får vara inhyrd på varje arbetsplats.

Önskemål om ett fryst centralt avtal där löner och villkor lämnas orörda under ett år står därför mot en lång specificerad lista på önskvärda förbättringar. Det borgar för en intensiv och sannolikt besvärlig förhandling.