I år är det både avtalsrörelse och riksdagsval. Anställningsskyddet kommer att vara en het fråga i båda fallen.

Svenskt Näringsliv och borgerliga politiker för en hätsk kampanj mot lagen om anställningsskydd. Det är inget nytt. Arbetsgivarorganisationerna har i mer än hundra år hävdat att arbetsgivare ska ha rätt att fritt anställa och avskeda (SAF:s § 32). Facket ska hållas utanför, ingen annan än arbetsgivaren ska bestämma. Motståndarna till las vill inte erkänna att det i grunden handlar om makt. I brist på sakliga argument sprider de myter om las.

Tvärtemot vad som ofta framförs i debatten är det i Sverige enkelt och billigt att säga upp arbetstagare. Så kunde vi ha det i ett samhälle med full sysselsättning där det fördes en aktiv arbetsmarknadspolitik, med en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring som till en rimlig medlemsavgift gav ett gott inkomstskydd och med en fackföreningsrörelse som var relativt stark.

Annat läge
Nu är läget ett annat. Efter 1990-talskrisen har arbetslösheten aldrig kommit ned till tidigare låga nivå. Arbetsmarknadspolitiken har havererat. Medlemskap i a-kassorna har blivit för dyrt, möjligheterna att få arbetslöshetsersättning har försämrats och inkomsttryggheten har kraftigt försämrats. En kraftig maktförskjutning har skett till arbetsgivarnas förmån.

Denna maktförskjutning har lett till att Sverige numera tillhör de sämsta inom OECD när det gäller anställningsskydd. Särskilt arbetsgivarvänlig är regleringen avseende visstidsanställningar och möjligheten att använda bemanningsföretag.
En av Vänsterpartiets viktigaste uppgifter i en ny regering blir att stärka arbetstagarnas ställning och trygghet på arbetsmarknaden och minska det godtycke som arbetsgivarnas makt innebär. Det förutsätter ett starkt generellt anställningsskydd. Det har vi inte i dag.

Anställningsskyddets fyra ben – tillsvidareanställning, saklig grund, turordningsregler och företrädesrätt till återanställning – har blivit utsatta för yxhugg. Lagen om anställningsskydd måste därför stärkas.

Heltid norm
De osäkra visstidsanställningarna har ökat kraftigt. Inom vissa branscher är de nästan lika vanliga som fasta jobb. Arbetsgivare har stora möjligheter att trixa med olika anställningsformer. Den nyaste anställningsformen, allmän visstidsanställning, innebär att arbetsgivaren inte ens behöver ange något skäl för att inte tillsvidareanställa.

Det sägs ofta att vi behöver jobba mer. Samtidigt tvingas hundratusentals människor, mest kvinnor, att jobba mindre än de vill och kan, därför att arbetsgivarna bara erbjuder deltidsjobb. Alltför generösa regler för visstidsanställningar och deltider är några av de saker som vi anser måste åtgärdas genom skärpt lagstiftning.

Vänsterpartiet anser att rätt till fast jobb på heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet, inte ett tvång.

Rundning av las
Arbetsdomstolens praxis innebär att det normalt sett inte sker någon prövning av saklig grund när arbetsgivare säger upp på grund av arbetsbrist. Arbetsgivare kan idag runda las genom att hävda att de av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl inte ska ha kvar sina anställda och i stället använda inhyrd arbetskraft från bemanningsföretag.

EuroMaint Rail, Urban Outfitters, Avia, Lagena … Listan över företag som på ett orimligt sätt utnyttjar luckan i las kan göras lång. Så var det inte tänkt. När lagen skrevs var bemanningsföretag förbjudna och ingen kunde tänka sig dagens situation.

Turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist gör att arbetsgivare inte fritt kan välja vilka som ska sägas upp. Turordningskriterierna är anställningstid och ålder.

Dessa kriterier är till skillnad från till exempel kompetens objektiva och lätta att fastställa. Om det krävs omplaceringar ska de som ska vara kvar enligt las ha tillräckliga kvalifikationer för det kvarvarande arbetet.

Förhandlingsrätten ur spel
År 2000 beslutade en riksdagsmajoritet bestående av den nuvarande högeralliansen och Miljöpartiet att arbetsgivare med färre än tio anställda innan förhandlingarna inleds – utan att ange skäl – får undanta två personer som denne vill ha kvar.

Det innebär att förhandlingsrätten sätts ur spel. Arbetsgivarens ensidiga beslut kan inte heller rättsligt prövas. Vänsterpartiet verkar för att undantagen från turordningsreglerna ska avskaffas.

Om det inte finns någon företrädesrätt till återanställning för dem som blivit uppsagda sätts anställningsskyddet ur spel. Inte heller denna rätt har lämnats ifred.

Vänsterpartiet vill att rätten till återanställning ska börja gälla efter sex månaders anställning (i stället för som i dag först efter tolv månader) och gälla i 12 månader efter att anställningen avslutats.

Allt fler arbetsgivare kringgår företrädesrätten till återanställning genom att först säga upp anställda och därefter ta in inhyrda från bemanningsföretag. Det är oacceptabelt.

Ett viktigt steg
Vänsterpartiet vill, om parterna inte lyckas lösa frågan i avtalsrörelsen, införa en regel i las där det uttryckligen framgår att det inte är tillåtet att hyra in arbetskraft från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda, med tillräckliga kvalifikationer för arbetet, som har företrädesrätt till återanställning.

Om den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna utvecklas och fungera också i framtiden måste maktrelationen mellan arbetsmarknadens parter vara sådan att skäliga avtal både kan tecknas och upprätthållas.

Ett stärkt anställningsskydd är ett viktigt steg i den riktningen. En ny regering måste förbättra lagarna och minska skillnaderna i makt mellan arbetsgivare och anställda.


Lars Ohly
Partiledare, Vänsterpartiet