Frilansande släktforskaren Carl Szabad på Riksarkivet med en 112 centimeter bred mantalslängd från Östergötland år 1813.
 

Släktforskare blir glada om de hittar en mördare i släkten. Då finns det mycket att läsa i arkiven.
– Att bara hitta ärliga torpare kan bli tråkigt. De föds, gifter sig och får en massa barn. Men så mycket mer händer inte.

Carl Szabad har själv släktforskat i nästan 40  år, och har efter 16 års anställning på Sveriges släktforskarförbund övergått till att frilansa inom samma gebit.

Vi träffas i ett ödsligt forskarrum på Riksarkivet i Marieberg i Stockholm. Släktforskning bedrivs i dag främst framför datorn.

En våning ner ligger världens, eller åtminstone Sveriges, tjockaste bok: 112 centimeter fyllda med mantalslängder, kvitton och räkenskaper från Östergötland år 1813.

– Det bodde mycket folk där då, säger han.

Boken förvaras på den första av sex våningar under Riksarkivet. De är inhöljda så att de klarar en atombomb.

Folkrörelse
Släktforskning har utvecklats till en folkrörelse. I Släktforskarförbudet finns i dag cirka 70.000 medlemskap. Tv-programmet Vem tror du att du är? har gett extra puff.

Skådespelaren Claes Malmberg hittade en okänd halvbror och rötter i den fattigaste av Göteborgsmiljöer. Helena Bergström, också skådespelare, fick veta så mycket om sin farmor att hon ska göra en film.

Datoriseringen är också en viktig förklaring till utvecklingen. Det går att köpa in sig på databaser och slå sig ner hemma för att ta reda på släkthemligheter – och att lära sig hur människor levde för flera hundra år sedan.

Sverige är en guldgruva för släktforskare. Med 1686 års kyrkolag, unik i världen, bestämdes att alla kyrkor skulle föra böcker över födslar, vigslar, dödsår.

Och på 1700- och 1800-talen fördes husförhörslängder med alla som bodde i hus och gårdar, också tjänstefolket.

Där står om en kvinna fött oäkta barn och om någon brutit mot något av de tio budorden samt hur det står till med läsförståelsen. I slutet av 1800-talet försvann bötesstraffet för dem som smet från husförhören. Då ersattes de av ren folkbokföring.

Vad är det släktforskare helst vill hitta?

– Ja, vissa vill hitta att deras farfar var barn till en kunglig person. Många amerikaner har byggt upp en livslögn om att en förfader tvingades lämna Sverige för att han eller hon var barn till Karl XV.

– De har byggt upp sin historia för att få lite högre status. Så visar kyrkböckerna att det i själva verket är drängen som är fadern. Och kyrkböckerna brukar ha rätt.

Ingen klassfråga
Släktforskning har bedrivits ända sedan medeltiden. Då var det adeln som skulle dokumentera sin lagliga rätt till godsen. I dag är klasskrankerna nerrivna, enligt Carl Szabad.

– Den som är källkritisk och kan se sammanhang kan släktforska, betonar han.

Själv visste jag ingenting om min morfar när jag klev in på arkivet. Bara att han hade svarta ögon, svart hår och svarta ögonbryn. Och ett efternamn som kunde leda till resandefolket.

Carl Szabad får födelsedatum. Bara några timmar senare mejlar han att min morfars farfars farfar var smed i en del av Sverige där det fanns masugnar och järnhantering.

– Snarare finns det vallonblod i släkten, skriver Carl Szabad.

Något jag naturligtvis måste forska om.

 

FAKTA / Så hittar du gamla släktingar

Källor för släktforskning:

  • Riksarkivet, med de olika landsarkiven under sig. Där förvaras de viktigaste källorna.
  • Databaser, främst  Riksarkivets egen SVAR samt Genline och Arkiv Digital. Deras tjänster kostar från cirka en tusenlapp om året.
  • Det lokala biblioteket som kan erbjuda tillgång till databaser gratis.

 

Gun Jacobsson
Skriv ett e-postmeddelande till redaktionen