Bilar och båtar får de i tjänsten — i skum och gelé. Men högre lön och bättre arbetstider står överst på önskelistan för de anställda på Leafs godisfabrik i Gävle.

Tusentals röda Läkerol smattrar från den dånande maskinen ner på det löpande bandet. Med cirklande rörelser drar Thomas Haglund händerna över tabletterna och plockar ut alla som är fula eller har ojämna kanter.

Bandet rullar dygnet runt. På en timme passerar tabletter till nästan 20 000 askar förbi Thomas Haglunds händer. Han trivs med jobbet, men säger att arbetstiderna och lönen kunde vara bättre.

– Vi har precis fått ny skiftgång som gör att vi fått längre arbetspass och måste jobba helger – och jag tycker inte riktigt att vi fått betalt för det.

Alla anställda på fabriksgolvet tjänar 20 173 kronor i grundlön. De som går skift får några tusenlappar till, men de flesta tycker att det är för lite. De jämför med metall- och pappersindustrin där lönerna ofta ligger högre.

– Vi borde tjäna 25 000. Det hade vi gjort i en annan industri, säger Mikael Söderlund som är lagcoach vid skumgjutningen där bilar och svampar får sin form.

Livsmedelsindustrin var tidigare kvinnodominerad och det är därför lönerna ligger lägre, enligt Wellington Ikuobase, ordförande för Livsklubben.

Han tycker att industriförbundens krav på 620 kronor mer i månaden är bra, men hoppas på lite mer lokalt, eftersom krisen inte drabbat godisindustrin.

– Det går bra för oss. När det är mycket varsel och uppsägningar på andra håll går folk hemma och tröstäter godis, säger han.

Begränsningar av bemanningsföretag, som är ett annat viktigt LO-krav, är ingen stor sak på Leaf. Facket har redan har förhandlat om frågan och det finns inte längre några inhyrda på fabriken i Gävle. Däremot finns många timanställda.

– Det är uppsagda som återanställs, men på väldigt korta kontrakt. Vi vill att de ska få längre kontrakt och ska förhandla om det, säger Wellington Ikuobase.

En annan viktig avtalsfråga är arbetsmiljön. Det bullrar rejält från godismaskinerna, och även om arbetsrotation införts de senaste åren finns enformiga arbetsuppgifter kvar, intygar Niklas Sundqvists. Han lyfter plastbackar med godis och tömmer dem i en behållare som för snasket vidare till paketeringen.

– Axlarna tar bra med styrk av det här, säger han medan bilarna rasslar iväg.

I paketeringen vid skumbandet ligger ett fint damm ligger över både golv och anställda. Skumgodis, som storsäljaren Ahlgrens bilar, gjuts i puder, förklarar Kerstin Holm. Hon tycker inte att dammet vid bandet är något problem, men det finns produkter som hon inte gillar.

– De nya salta bilarna som inte börjat säljas än är besvärliga. Vi måste ha både glasögon och munskydd när vi jobbar med dem, säger hon.

Annars trivs hon på jobbet och framför allt med kollegorna. Själva godiset lockar inte så mycket efter snart 30 år i fabriken, men de anställda får äta så mycket de vill när de jobbar.

– Man åt väl i början, men inte så mycket nu längre. Till jul köper jag mig en chokladask, det är annat än vårt godis.