Tränaren för Norges vassaste fotbollslag, Rosenborg, i aktion under en match mot Viking. Men snart är det bara Sverige som gäller.
 

Han är bra på att anpassa sig, Erik Hamrén. Man måste liksom vara det som fotbollstränare. Karriären har gått upp och ner, de senaste 15 åren nästan bara upp, då som tränare på heltid. Men i början fick han ofta frågan: ”Ja, men vad gör du på riktigt då?” när han berättade om sitt yrkesval.

– Jag är bra på att leda grupper. Det är jag som får ros när det går bra och ris när det går dåligt – och det får jag leva med. Men det är ett teamwork. Jag tror att jag är bra på att visa uppskattning, på att visa att det är gruppen som är det viktiga, säger den före detta yrkesmilitären och fortsätter:

– Man kan ha elva fantastiska spelare på plan men ändå inte nå några framgångar och man kan ha spelare som är sämre på papperet, men ändå vinna. För mig är den största utmaningen att få allas energi riktad åt ett håll.

Bjuder på sig själv
Erik Hamrén dyker upp några minuter före utsatt tid den här kyliga men soliga dagen på Avenyn i Göteborg. Hans bakgrund i Ljusdal i Hälsingland hörs fortfarande, trots 30 år i fotbollens tjänst i Sundsvall, Stockholm, Göteborg, Ålborg och Trondheim.

Han är artig, lågmäld och närvarande. Förbundskapten Hamrén har på en dryg månad bjudit mer på sig själv än företrädaren Lars Lagerbäck gjorde under hela sin tid på posten.

I kravet på att kunna anpassa sig till fotbollens regler ingår också att flytta runt, lära sig olika språk och klara ett vardagsliv som inte alls följer en vanlig familjs rytm. Därför har också hustrun Agneta och döttrarna, efter en tung period i Danmark, valt att bo i familjens radhus i Mölnlycke utanför Göteborg. Därifrån pendlar han till jobbet, nu senast i norska Trondheim. Men den resan kan han snart ha gjort för sista gången eftersom Norges vassaste lag inte längre vill dela tränare med svenska landslaget.

Erik Hamrén poängterar vikten av att se möjligheterna även om det inte alltid är det lättaste. Under vårt samtal återkommer han ofta till att situationen inte är optimal, men att fotbollen alltid funnits med i Agnetas och hans relation. Och att döttrarna, så att säga, inte känner till något annat liv.

– Vi får se om jag passar som förbundskapten eller om jag ens trivs med jobbet. Jag försöker alltid visa mod själv eftersom jag vill ha det från spelarna. Om jag säger att man ska vara modig men visar något annat, då får jag inget förtroende. Det är samma sak med barn, om du säger en sak och gör en annan -– då blir det tilt och game over i deras huvuden.

Språket viktigt
På sin utländska tränarturné har han lärt sig att språket betyder väldigt mycket, att det är en stor skillnad att coacha på ett språk han behärskar jämfört med att göra det på ett nytt. Det fotbollsmässiga finns där som ett universellt språk, men nyanserna saknas.

– I klubbfotbollen är engelskan många gånger huvudspråk och det kände jag lite obehag och osäkerhet inför i början. Nu känns det mycket bättre. Men det är härligt att få coacha på svenska igen, säger Erik Hamrén som konstaterar att fotbollen har förändrats på många sätt de senaste 15 åren:

– Visst står jaget mer i centrum. Men det är inget fel i det, det är viktigt att du har individuella ambitioner och individuella mål. Du ska se hur långt du kan nå som spelare, har du inte det drivet så hjälper det inte hur mycket ambitioner jag har för dig som spelare. Samtidigt är det fler personer som utgör jaget numera. Det är inte bara spelaren själv, utan också föräldrar, agenter och andra som lägger sig i, enligt Erik Hamrén.

Lustfyllt
Själv är jag tränare på en helt annan nivå, delar ledarskapet för Enskede IK:s 01:or. När jag berättar om laget ökar landslagscoachen prattempot. Han anser att tävlingsinriktning och vinnarinstinkt, det får komma allt eftersom. Det måste vara lustfyllt att spela fotboll.

– Jag blir förbannad på människor som tvingar på barnen sina egna intressen. Men de unga som älskar att spela måste få göra det. Mycket. För att bli riktigt bra behövs det många, många timmar med bollen, säger Erik Hamrén som gärna berättar om mötet med den förre storspelaren, norrmannen Ole Gunnar Solskjær som nu är reservlagstränare och ungdomsansvarig i Manchester United.

– Där spelar de yngre lagen inte längre mot andra klubbar. De spelar bara interna matcher, för att det inte ska bli den här stressen och hetsen att nå resultat. Och föräldrarna får inte vara närmare än 200 eller 300 meter från planerna. För att de inte ska påverka barnen.

– Resultaten har inte ”nå” betydelse i de åldrarna!

 


FAKTA / Erik Hamrén
Ålder: 52 år.
Bor: I Trondheim och radhus i Mölnlycke.
Utbildning: GIH:s fotbollslinje.
Jobb: Yrkesofficer i Sundsvall. Sedan fotbollstränare i IFK Sundsvall, Enköping, Väsby, Brommapojkarna, Vasalund, Degerfors, AIK, Örgryte, Ålborg och Rosenborg. Sedan den 4 november förbundskapten för svenska landslaget.
Fritid: Umgås med familjen, läser böcker och tittar på fotboll.
senast lästa bok: Jan Guillous  Men inte om det gäller din dotter.

 

 

Martin Röshammar

Skriv ett e-postmeddelande till redaktionen