Foto: ERIK SVENSSON / SCANPIX  
   

SAMTID. Klimatet håller på att förändras, det är nog de flesta eniga om.

 

Domedagsklockorna ringer allt oftare och sanningen är att om alla glaciärerna på Grönland smälter kommer nivån på världshaven att stiga 7 meter; och de har börjat smälta…

 

Ifall permafrosten i Sibiriens tundra tinar frigörs triljoner ton metangas, som är en tio gånger starkare växthusgas än koldioxid, och startar en galopperande uppvärmning av jorden. Tundran har börjat tina…

 

Samtidigt går vi mot ”Peak oil” då oljeproduktionen, som nu i Nordsjön, minskar.

 

Krisåtgärder

Att det är skarpt läge understryks inte minst av att man på klimatmötet i Köpenhamn försöker ena världens länder om ett klimatmål på högst två graders temperaturhöjning. Frågan är om det räcker?

 

Många böcker har skrivits i ämnet. En av dem är David Jonstads Vår beskärda del (Ordfront). Han menar att krisen, där ”the tipping point” närmar sig, är så allvarlig att man måste ta till rena kris och krigsåtgärder; som koldioxidransonering.

 

Ökade skatter anser han slår orättvist och går att kringgå. Men ransonering och lokal produktion, som i England under andra världskriget då man odlade upp parker, tror han kan vara en lösning (han tycks ovetande om gröna vågen-rörelsen på sjuttiotalet).

 

Miljön får en prislapp

Hans förslag låter brutalt då man genom bensinkort eller kundkort på Coop och Ica ska kunna få sin ranson att använda exempelvis till bilåkning eller att flyga; och sedan sälja det man inte behöver.

 

Naturligtvis skulle de rika tjäna på det. Men Jonstad menar att definitionen på en rik person är just att den har större tillgångar och att ett ransoneringssystem inte skulle kunna ändra på det.

 

Det intressanta med idén är att också miljön, själva luften, i så fall skulle få en prislapp; eller kolonialiseras om man så vill. Varje människa skulle få en bit att förvalta.

 

Ny roll för facket

Om man för ett ögonblick accepterar resonemanget att nödvändigheten av åtgärder motiverar ingrepp i den personliga friheten, som att till exempel sluta köra bil. Det ger förstås kapitalet ännu en möjlighet till spekulation.

 

Men det borde också göra att fackföreningsrörelsen måste börja ta tillvara den enskildes och kollektivets intressen i ett än större sammanhang. Vilket onekligen är en intressant tanke.

 

David Jonstads bok har väckt en del debatt där bland andra ETC:s Johan Ehrenberg gått i taket över kapitalägarnas utökade vinstmöjligheter. Kanske är det en av poängerna med boken: att detta diskuteras. För ransoneringen lär komma en dag, förr eller senare.

 

David Ericsson

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn