Krisen i den gamla industrialiserade världen är som en västanfläkt jämfört med härjningarna i de forna östländerna. Där har arbetslösheten har nått tvåsiffriga tal – och företag efter företag slås ut.

– Värst av allt, vid sidan av att människor lider, är att krisen tvingar över allt mer av arbetsmarknaden i en grå eller svart zon. Den officiella statistiken över arbetslöshet och bidragsberoende berättar bara delar av sanningen, säger direktör Anne Knowles, som representerar arbetsgivarna på International Labour Organisations (ILO) östkontor.

Hon finns mitt i Budapest i Ungern tillsammans med Svetla Shekerdjieva, tidigare metallarbetare och facklig aktivist från Bulgarien. Och det är inget litet fögderi de, tillsammans med sina kollegor, har att hålla reda på: 18 stater plus Kosovo.

Flera länder har tvingats ta gigantiska lån för att klara de mest grundläggande åtagandena visavi sina medborgare.

Men mycket omfattande nedskärningar av pensioner, löner, socialt understöd och liknande hör ändå till vardagen.

Ungern hårdast drabbat
Fattigdomen har kopplat sitt grepp om stora grupper.

– Hårdast drabbad av den ekonomiska krisen är sannolikt Ungern, tätt följt av Ukraina, Albanien och Kosovo. Men hur mäter man egentligen vem som har det svårast? Och det ser verkligen förskräckligt illa ut inför nästa år, säger Anne Knowles.

Det är i den miljön som ILO försöker hjälpa till att bygga organisationer för både arbetsgivare och fackföreningar. I dag finns en snårskog av organisationer och alla gör anspråk på att vara störst och mest representativ.

ILO är ett FN-organ där arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och regeringar jobbar tillsammans.

Målet är att understödja och stötta den många gånger krokiga vägen från en centralstyrd ekonomi mot demokrati och marknadsekonomi.

Växande klyftor
Sida vid sida lever nyskapade fria fackföreningar, alla med startpunkt efter 1989, och gamla fackföreningar som förändrats, men inte stöpts om i grunden.

På arbetsgivarsidan är det också svårt att skapa fungerande organisationer.

Tidigare fattade staten alla avgörande beslut och de nya rollerna är inte lätta att hitta.

Lägg till att den politiska stabiliteten är bristfällig och att de flesta nödvändiga institutioner saknas så framstår ILO:s arbetsuppgift som något av ett mission impossible.

Inkomstklyftorna har vuxit dramatiskt under de senaste 20 årens resa när företagen har vuxit och de anställdas levnadsstandard snabbt förbättrats.

Skyddsnäten vid arbetslöshet, sjukdom eller vid pensionering är fortsatt mycket bristfälliga.

Dränerade finanser
Den nuvarande krisen, som är de här ländernas svåraste motgång sedan 1989, har slagit sönder människors vardag och dränerat statens finanser.

– Den svarta ekonomin är en oerhört allvarlig utveckling. Inga skatteinbetalningar betyder inga eller mycket låga pensioner och sociala försäkringar, säger Anne Knowles.

ILO har sedan starten definierat sitt uppdrag som att stödja processer som siktar till att bygga relationer mellan parterna.

Organisationen stöder också alla ansträngningar att skapa en modern arbetsmarknadspolitik, att reformera socialförsäkringssystemen och pensionssystemen.

– En betydelsefull del som vi försöker stötta är att skapa fungerande partsrelationer mellan fack, arbetsgivare och staten. Alla måste få en plats vid bordet. Men den insikten är inte alltid så lätt att få gehör för, säger Svetla Shekerdjieva.

 

 

FAKTA / Ska ha koll på cirka 350 miljoner människor
ILO:s kontor i Budapest är centrum för FN-organets verksamhet i forna Östeuropa.
18 länder med 350 miljoner invånare ingår i bevakningsområdet.
Lite grovt kan de delas in i fyra grupper:
• Balkanländerna, som alla lider svårt av krigen under 1990-talet.
• De baltiska staterna.
• Övriga länder från forna Östeuropa som redan är medlemmar i EU: Ungern, Polen Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien.
• Albanien och Ukraina.