Sveriges kommuner och landsting har satt det första märket för avtalsrörelsen 2010. Beslutet i dag att inte säga upp det sista året i löneavtalet med sjuksköterskorna innebär en tydlig signal. Det finns ekonomiskt utrymme att höja lönerna med minst två procent 2010.
 

 

För övriga anställda inom kommun- och landstingssektorn innebär beskedet att de också kan räkna med löneökningar i samma storleksordning. Arbetsgivarnas tidigare utspel om noll kronor i centralt avtalade löneökningar som svävat över hela arbetsmarknaden, inklusive kommunsektorn, naggas nu i kanten. Och det sker innan de verkliga förhandlingarna har börjat.

Betydelsen av sjuksköterskornas icke uppsagda löneavtal gäller också utanför den offentliga sektorn, även om ingen privat arbetsgivarföreträdare vill tillstå det. De minst tvåprocentiga lönelyften för Vårdförbundets medlemmar kan därför beskrivas som ett tidigt märke för hela arbetsmarknaden.

Konjunktursignalerna har också, om än försiktigt, visat på smärre ljusglimtar under den senaste tiden. Det har inte förstärkt arbetsgivarnas argumentation om att noll kronor i de centrala avtalen är en nödvändighet. Snarare har de fackliga lönekraven fått en extra skjuts av utvecklingen.

Bricka i förhandlingarna
Att fack och arbetsgivare ser olika på betydelsen av sjuksköterskornas avtal är självklart. Men att det blir en bricka i förhandlingarna är solklart. Det gäller först och främst inom den kommunala sektorn. Avtalsområdet för sjuksköterskorna är tillräckligt stort för att ingen ska kunna bortse från det.

Hur det sen blir med de slutliga avtalen både inom den privata och offentliga sektorn kan ingen med exakthet förutspå i dag. Beslutet att inte säga upp avtalet från Sveriges kommuner och landstings styrelse är under alla förhållanden en viktig del i den avtalsrörelse som intensifieras direkt efter jul- och nyårshelgen.

Den offentliga diskussionen om löneökningarnas storlek och om de centrala avtalen ska innehålla fastställda löneökningar har inneburit att andra viktiga krav hittills hamnat i bakvatten och diskuterats överraskande lite.

Heta frågor
Men med en något mindre dyster ekonomisk prognos för framtiden kan pendeln snabbt svänga tillbaka. De högprioriterade frågorna om makt och inflytande som finns hos de fackliga organisationerna kan segla upp som avtalsrörelsens hetaste frågor.

Det gäller rätten till heltid, begränsning av visstidsanställningar och hårdare regler för inhyrning av arbetskraft.