Bild:

Det blir ingen fet jul för Nina och Lena Karlsson. De har hankat sig fram på a-kassa och kortare inhopp sedan uppsägningen från Volvo.
 

Volvo Arvikaverken har i dag fullt jobb åt alla sina anställda. Och kommunen har inte sagt upp någon.
– Vi kan inte säga att krisen är över, men det är mer stabilt än tidigare, säger Volvos platschef Bengt Lundström.

Samtidigt hankar sig de tidigare Volvoanställda svetsarna Nina och Lena Karlsson fram med korta och tillfälliga jobb. Mikael Kullander som var anställd hos underleverantören Wico är timanställd i hemtjänsten och gör korta, snabba inhopp.

I över ett år har LO-Tidningen följt jobbkrisen och människorna i Arvika. Det första stora varslet på Arvikaverken kom den sista september förra året. Volvo drog ner från 1.350 anställda till 700. Till det kommer alla som förlorat sina jobb hos olika underleverantörer.

För första gången på över ett år är stämningen på IF Metalls klubbexpedition på Volvo avslappnad och nästan uppsluppen. Känslan av att det vänt är påtaglig.

Klubbordförande Rune Olsson berättar att de som har sina anställningar kvar inte är särskilt oroliga, eftersom det fortlöpande kommer in order.

Hög produktionstakt
Andreas Johansson bygger lastmaskiner. Han monterar kylare, luftkonditionering och hydraulslangar. Under uppsägningarna var han ett av undantagen som slapp sluta, och till det fick han ingen förklaring. Han berättar att han pratade tyst om saken. Men att det blev lite lättare när han fick veta att antalet som skulle sägas upp minskades med en person för varje undantag från turordningsreglerna.

– Nu är det väldigt bra. Vi skulle bara vilja producera lite mer, säger han.

Andreas Johansson berättar att produktionstakten nästan är lika hög som före varslen. Det innebär att det nästan går lika fort att bygga en lastmaskin.

I samma del av monteringen arbetar AnnKristin Axelsson och Robin Hjalmarsson. Hon är fackombud och tror att det blir en besvärlig avtalsrörelse nästa år. Han har förflyttats från svetsavdelningen och trivs mycket bättre nu.

Tuff tid
Stämningen är inte alls lika bra bland dem som fått lämna sina arbeten. Tvillingarna Nina och Lena Karlsson fick sluta sina svetsarjobb på Volvo för drygt ett halvt år sedan. Och de har haft det tufft sedan dess.

Nina Karlsson har blivit arbetslös igen, och det är första dagen utan jobb. Sedan i somras har hon hyrts in då och då av ett byggstålsföretag. När företaget inte har arbete åt henne får hon gå på a-kassan. Hon vet inte riktigt hur det funkar – bara att hon får lön när hon jobbar.

Senast svetsade hon balkar på Centralsjukhuset i Karlstad. Tidigare har hon haft kortare svetsjobb i Strömstad och hon var med och skrotade ett fartyg i hamnen i Karlstad.

– Nu är jag arbetssökande igen. Surt. Inget roligt alls. Det tar så mycket energi, säger Nina Karlsson.

Längtar tillbaka
Hennes syster har besökt deras gamla arbetsplats. Det var roligt att träffa arbetskamraterna och kul att se att Arvikaverken tagit hem en del av ramtillverkningen. Hon längtar verkligen tillbaka. På Volvo finns det bästa svetsjobben i trakten, säger hon. Och hon pratar lite hoppfullt om att det blir lediga jobb när några inom kort går i pension.

– Det är inte alls bra nu. Jag får sluta med allting och jag får vända på varenda krona, säger Lena Karlsson.

Från a-kassan får de ut strax under 10 000 kronor i månaden. Det är mindre än hälften av vad de hade efter skatt på Volvo. Lena Karlsson tycker regeringen ska försöka leva på ersättningen från a-kassan.

Systrarna är slitna av arbetslösheten. De är frustrerade – Nina för att hon bara får jobb när hon blir inringd och Lena för att hon inte vet om hon ska klara sig ekonomiskt. De är inte alls lika glada och drivande som när LO-Tidningen träffade dem i våras.

Lena Karlsson är timanställd som personlig assistent åt en pojke. Hon tycker jobbet är intressant och utmanande, men det ger bara några timmars arbete om dagen. Än har hon inte fått någon lön så hon vet inte vad hon tjänar på det.

Utstämplad
Ganska snart räknar hon med att säga upp sig från timanställningen, eftersom hon räknas som deltidsarbetslös och då blir hon utstämplad från a-kassan efter 75 ersättningsdagar.

– Då kommer jag tjäna på att gå hemma och vara arbetslös. Tydligen ska det vara bättre att vara utan jobb än att arbeta deltid, säger hon.

För kommunen är det ingen kris, enligt kommunalrådet Claes Pettersson (S). Han säger att Arvika har en del problem, men att det nog kan lösa sig. Bara man inriktar sig på det positiva och satsar på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder.

– Än så länge har vi inte så många tappade sugar bland de arbetslösa. Om det händer så måste vi sätta in aktiviteter. Vi måste undvika att få en tappad generation. Det skulle vara den största förlusten, säger kommunalrådet.

Fler ordrar
Nu kan han dessutom se en liten ljusning. De små företagen får fler order.

– Det är ingen stormflod, utan en rännil som börjat komma igång, 
Kommunalrådet är kritiskt mot regeringen, som han tycker är för passiv och inte förstår sig på industriorterna: Nedgången i industrisysselsättning går inte att möta med hushållsnära tjänster.

Framför allt hade han velat se möjligheter till utbildning och att de arbetslösa skulle kunna studera med bibehållen a-kassa. Kommunen och Volvo satsade på en industriskola som skulle ge de uppsagda utbildning, men huvuddelen av dem slutade när det stod klart att de inte skulle ha någon försörjning ifall de studerade.

– Säg jobbcoach till en arbetslös och du får ett blåöga.

Försiktig optimism
Kommunen har inte sagt upp någon fast anställd. Däremot har den dragit in på timanställda och återbesättande av tjänster. Claes Pettersson tror inte att kommunalskatten behöver höjas nästa år.

På Volvo är platschefen Bengt Lundström försiktig optimistisk. Han konstaterar att det var som sämst förra hösten och vintern. Det har vänt och beställningarna av lastmaskiner har stabiliserats på en nivå som motsvarar antalet anställda i fabriken.

Platschefen har en kritik mot regeringen som liknar kommunalrådets. Bengt Lundström tycker att regeringen skulle ha sett till att de uppsagda fått studera med bibehållen a-kassa och sluppit gå in i passiv arbetslöshet.

Krisavtal
För honom har det varit viktigt att genomföra uppsägningarna så att folk vill komma tillbaka – och det tror han har lyckats.

Efter uppsägningarna gjorde fack och företag upp om ett krisavtal med nio lediga dagar utan lönesänkning annat än att årets avtalshöjning skjuts till nästa år. I gengäld har företaget lovat att inte säga upp några fler före den sista mars nästa år.

Även IF Metalls ordförande, Rune Olsson, tycker att krisen har skötts bra – av både fack och företag.

– Det är inte bra att folk fått sluta, men jag tycker nog uppsägningarna varit rättvisa. Det har inte varit många undantag. Och nu är stämningen rätt bra, säger fackordföranden.

Springvikarie
Jobbkrisen har slagit minst lika hårt mot underleverantörerna. Mikael Kullander fick gå från lackeringsföretaget Wico för ett år sedan. Företaget gick i konkurs i maj.

Nu är han i samma situation som Lena Karlsson. Inom några månader måste han säga upp sig från springvikariatet i hemtjänsten för att inte bli utstämplad från a-kassan.

I nästan ett halvt år var Mikael Kullander helt utan arbete. Över sommaren hade han vikariat i hemtjänstens nattpatrull. Och de senaste två månaderna har han varit springvikarie. Men än så länge har han bara fått jobb under tolv tretton dagar.

– Nu är jag på helspänn sju dagar i veckan. Jag kan få jobb med en halvtimmes varsel.

Öppen för Norgeflytt
Han tycker det är så tråkigt att vara arbetslös och vill helst prata om något annat.

Mikael Kullanders sambo studerar. Och precis som förra året har de köpt julklappar till barnen i förväg. Redan i augusti köpte de den första presenten, för att vara säkra på att pengarna ska räcka.

Han har sökt alla jobb han kunnat och är beredd att ge sig iväg till Norge – bara han får ett jobb. Senast han kollade på arbetsförmedlingen fanns 18 lediga jobb i Arvika. Nästan hälften krävde hög utbildning och tio av dem var försäljare med prestationslön.

– Det är för jävligt att vara arbetslös. Jag hoppas att Wico startar igen.