Den tiden närmar sig nu då det är dags för niondeklassarna att välja inriktning och program på gymnasiet. Många ungdomar är stressade inför valet. Vad vill jag? Vad kan jag? Vad är jag bra på? Och så finns naturligtvis alltid frågan där om vilken utbildning och vilka jobb som så att säga har framtiden för sig.

Skolans studie- och yrkesvägledare kan ge viss hjälp, liksom de speciella gymnasieguider olika tidningar ger ut. Men vem säger något om risken för olyckor och arbetssjukdomar i olika yrken?

Som förälder har du en unik möjlighet (och skyldighet) att bidra med de erfarenheter och den kunskap ett yrkesliv har gett.

Det är till dig som förälder det här inlägget vänder sig.

Förstörda liv och spräckta drömmar
Vissa yrken är mer olycksdrabbade än andra och medför större risk för mer eller mindre allvarliga arbetssjukdomar.

Belastningsskador leder ofta till invaliditet. Byggnadsarbetare, slaktare/styckare, vårdbiträden, butiksanställda, målare och montörer vid löpande band (som bilfabriker) är några yrkesgrupper där risken för belastningsskador är stor.

Vissa yrken medför också högre risk för sjukdomar i andningsorganen och allergier. Yrken där man kommer i kontakt med kemiska ämnen eller utsätts för luftföroreningar av ultrafina partiklar i rök och damm är högriskyrken.

Kol (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är en otäck och obotlig sjukdom. Kol börjar med andfåddhet och hosta. Lungfunktionen minskar successivt och de drabbade går en långsam och plågsam död till mötes. Varje år dör cirka 2.500 personer i Sverige av kol. Många tror felaktigt att sjukdomen bara drabbar rökare, men forskare har visat att 15–20 procent av sjukdomsfallen är yrkesrelaterade. Mellan 400 och 500 arbetare dör varje år av arbetsrelaterad kol, vilket är fler än de som dör av asbest.

Byggnadsarbetare, gruv- och tunnelarbetare, svetsare, arbetare i smältverk, stålverk och gjuterier, och andra med dammiga arbeten är exempel på sådana som riskerar att få kol.

Det handlar om arbetsplatser med ”luft” som är förorenad med miljarder ultrafina små partiklar. I bilplåtslagerier har man uppmätt 50 miljarder av dessa små partiklar per kubikmeter luft, i kombination med isocyanater som är extremt giftiga och allergiframkallande.

När det gäller belastningsskador och den här typen av arbeten med hög risk för arbetssjukdomar vill jag till er föräldrar bara säga: Vad ni än gör, håll ungarna därifrån!

Hamnar ditt barn i ett högriskyrke kan hon/han få sin hälsa förstörd för resten av livet och sina drömmar om ett bra liv spräckta för alltid.

Bristfälligt skydd
Har man valt fel yrke kan framtiden bli mycket mörk. I många fall innebär en arbetssjukdom att man efter långa sjukskrivningar, den så kallade rehabiliteringskedjans sjukdagar är för övrigt inte så många till antalet, tvingas att lämna yrket. Arbetsskadeförsäkringen har försämrats så till den grad att det är ytters få som får ersättning för arbetssjukdomar. I praktiken är man bara halvförsäkrad.

Det skydd avtalsförsäkringen TFA ger, är inte mycket bättre. Avtalsförsäkringarna ägs och styrs av arbetsmarknadens parter. Dessa parter har konstaterat att det kostar för mycket, blir för dyrt, att följa ILO:s nya konvention, som slår fast att belastningsskador är en yrkesrelaterad sjukdom (och därmed ska täckas av varje arbetsskadeförsäkring värd namnet). ILO är FN:s arbetsorganisation och är inte direkt känd för att vara radikal.

För dyrt tycker alltså parterna. För dyrt för vem, och för vad? För arbetsgivaren? För samhället? För den fackliga solidariteten med kamrater som råkat illa ut?

Den som valt fel yrke (eller haft otur) och blir sjuk står alltså ofta där utan försäkringsskydd, med en så kallad restarbetsförmåga som gör att han eller hon hamnar i B-laget på en arbetsmarknad som bara har plats för ett A-lag.

Nya arbetslinjen
Det är den nya så kallade arbetslinjen som gäller, vilket betyder att om du också är så sjuk att du knappt kan röra ett finger så anses du ändå ha viss restarbetsförmåga och ska kunna försörja dig, åtminstone i proportion därtill. I något tänkt jobb, på någon tänkt ort. Någonstans i Sverige (ja även i gränstrakterna i Norge, Danmark och Finland).

Det kanske fungerar i teorin, men i praktiken innebär det här att den som drabbas av en arbetssjukdom riskerar att få leva på existensminimum.

Med de senaste försämringarna av a-kassan och tolkningarna av rätten till ersättning, blir det socialen. Men innan det blir några pengar därifrån så måste man först sälja lägenhet/hus, sommarstuga, bil,båt – ja, allt av värde.

Fritt fall
Maskorna som rivits i välfärdssamhällets skyddsnät är så stora att individ och familj riskerar att hamna i fritt fall. Filosofin tycks vara att den som är så dum att hon eller han väljer fel utbildning/jobb och blir skadad , sjuk eller arbetslös, får ta smällen och skylla sig själv.

Det går inte att här räkna upp alla yrken som innebär hög risk för sjukdom långt innan pensionsåldern. Men du som vill hjälpa ditt barn att välja, se dig omkring i bekantskapskretsen, i grannskapet och i samhället. Titta efter yrken där det finns få äldre, och fundera på vad det kan betyda. Det finns också statistik över arbetsolyckor och arbetssjukdomar som kan ge hjälp på vägen, bland annat hos Arbetsmiljöverket.

Nu kan man ju naturligtvis fråga sig (speciellt när några av de politiskt stora frågorna handlar om skolan och behovet av yrkes- och lärlingsutbildningar) varför politikerna, arbetsgivarna, facket eller andra, aldrig med ett ord berör medaljens baksida? Att det finns riskyrken och att de fortsätter att vara riskyrken år efter år.

Kanonmat
Det är ju inte det att det saknas kunskap, men man (näringslivet, samhället, facket; ja alla) behöver nya friska ungdomar, kanonmat, för att hålla hjulen igång. Att hålla hjulen i gång verkar vara det enda som räknas, människorna kommer i kläm. Det löpande bandet är tillbaka, organisationerna slimmas så att allt färre ska göra allt mer, etc. Samtidigt som arbetsmiljöarbetet går på sparlåga, och arbetarna är halvförsäkrade.

Visst har arbetsmiljön i vissa avseenden blivit bättre, men det finns fortfarande alltför många yrken där risken för olyckor och sjukdomar är överhängande. Så länge bristerna inte rättas till, när inget annat och ingen annan verkar hjälpa, så är det för den enskilde bara att rösta med fötterna,

Därför säger jag återigen, att vad ni än gör, håll ungarna borta!

 

 

Rolf Ählberg

pensionerad arbetsmiljöombudsman, Metall.