Margareta Lignell och Anna Lundberg kämpar för den omtyckta mötesplatsen i Aspudden.
 

Natten mot onsdag avbröt polisen ockupationen av Aspuddsbadet söder om Stockholm. LO-Tidningen besökte badet under de sista skälvande dagarna och fann ockupanter i mogen ålder som för första gången börjat tvivla på att demokratin verkligen fungerar.

 

Pensionären Margareta Lignell var en av ockupanterna. Hon saknar dambaden, berättade hon under LO-Tidningens besök, dagarna före polisens stormning.

 

Regelbundet gick hon ned till det lilla badhuset i Aspudden, i södra Stockholm – som nu blivit riksbekant genom den politiska hanteringen, stödgalor och ockupation – och badade med släckta lampor.

 

– Det var levande ljus under de här dambaden. Så hade de ljusspel och klassisk musik. Det var så skönt att ta det lugnt i vattnet, säger hon.

 

Filmvisning

 

Dambaden var bara en av verksamheterna. Damkvällar och herrkvällar fanns där, och vissa tider var uthyrda till skolan för simundervisning. Här fanns också simtider för eleverna i särskolan, för överviktigas förening, babysim, friskvårdsgrupper, muslimska kvinnoorganisationer och för sjukgymnastik.

 

På senare år kompletterades badandet med filmvisning. Badgästerna flöt omkring i plastfåtöljer medan filmen visades på väggen i bassängrummet.

 

– Det är brist på grunda bassänger med varmt vatten. Därför var det så många som kom till just oss, säger Fredrik Gräslund som i många år varit engagerad i driften av badet.

 


Hög medelålder

 

Men fram till avhysningen står den grunda bassängen tom. Där finns under ockupationen i stället en rad möbler, ett tält och sovmöjligheter för många.

 

Men de som under dessa sista veckor finns i lokalerna är inte av den sort man förväntar sig. Medelåldern är hög även om det också finns unga där. De flesta av ockupanterna verkar vara kvinnliga pensionärer.

 

– Många av oss andra jobbar ju, säger Anna Lundberg som under den här tiden hjälper till med städningen.

 

– Jag är här nu för att jag är ledig på förmiddagen.

 

Konstutställning

 

Längs rummets ena långsida smyckades väggen tidigt av en konstutställning. Längs den andra finns bilder på badande människor under de sista dagarna innan Aspuddsbadet stängdes och bassängen tömdes på vatten.

 

Margareta Lignell och Anna Lundberg plockar bland sakerna i de nu vattenlösa duscharna och studerar ångbastun som installerades för bara några år sedan.

 

– Badhuset engagerar hela området, säger Anna Lundberg. Det verkar man aldrig kunna få in hos politikerna. De säger att badet är litet men det är läkande för alla runt omkring här just för det lilla formatet.

 

Upprustning

 

Varför ska då badhuset rivas? Vad var det som hände?

 

Och varför säger så många att det är de själva och inte politikerna som försvarar demokratin?

 

I 24 år drevs badet av en badhusförening enligt ett avtal med kommunen som äger fastigheten.

 

Men 2005 behövde lokalerna rustas upp. Kommunen gjorde en utredning och kom fram till att en upprustning skulle kosta fem miljoner kronor. Enligt utredningen skulle badhusföreningen stå för kostnaderna genom att betala en årlig hyra på 550.000 kronor.

 

– Vi räknade på det och kom fram till att vi kunde klara det, säger Björn Svensk, också han en av dem som varit längst tid i badhusföreningen.

 

Uppsägning

 

Men ingenting hände. Frågan kom aldrig upp i nämnden och då badhusföreningen två år senare gjorde förfrågningar om vad som hänt tillsatte kommunen en ny utredning.

 

Denna nya utredning slog fast att det skulle kosta åtta miljoner kronor att rusta upp badet.

 

– Vi räknade på det och skulle nog kunna klara det också, säger Björn Svensk.

 

Men den här gången fanns inget förslag om att badhusföreningen skulle få fortsätta driften och betala tillbaka upprustningskostnaderna med en årlig hyra.

 

I stället valde den borgerliga majoriteten i stadshuset att säga upp kontraktet med badhusföreningen.

 

– Det är inte demokrati, säger Björn Svensk.

 

– Vi frågade varför och vi frågade vad de skulle göra med huset i stället, men de svarade bara att det hade de ännu inte bestämt.

 

Kraftiga motsättningar

 

Och här började motsättningarna bli kraftiga.

 

– Vi lät göra en egen utredning. Den kom fram till att det skulle kosta mellan sju och åtta miljoner kronor att rusta upp badet.

 

Men badhusföreningen var alltså beredd att fortsätta trots att kostnaderna för en upprustning innebar hög hyra.

 

Ändå togs inget beslut.

 

I stället lät kommunen göra en tredje utredning ytterligare två år senare, våren 2009. Den kom fram till att det nu skulle kosta 14 miljoner kronor att rusta upp badet.

 

– Men samtidig säger utredaren efter ett möte som jag var på lite nonchalant att ”det går nog att pruta ned några miljoner”, säger Björn Svensk.

 

Rivningsbeslut

 

Då fattade politikerna beslutet att badet skulle rivas. Motivet var att en upprustning var för dyr.

 

– Är ett beslut som är taget på de grunderna verkligen ett demokratiskt fattat beslut? Vi vill att vi sätter oss ned och pratar igenom det här, men det har inte varit någon dialog över huvud taget. Inga politiker och knappt några tjänstemän har velat träffa oss.

 

I Aspudden gav beslutet starka reaktioner och vänsteroppositionen i stadshuset klädde sig i protest i badmössor under det möte där badet behandlades.

 

Och badhuset ockuperades.

 

– Utan bil blir det väldigt svårt att komma in till de stora baden med mina barnbarn, säger Margareta Lignell.

 

"Sorgligt"

 

Men det är inte bara äldre som har engagerat sig. I huset intill står Jenny Fernvik och lagar mat till barnen på daghemmet Flygande Mattan.

 

Som grannar använder de badhusets tomt till uteplats.

 

– Beslutet är hemskt! Sorgligt! säger Jenny Fernvik.

 

– Det är något som engagerar hela samhället här. Fröknarna var uppe och demonstrerade med barnen mot rivningen, och vi skickade in en egen skrivelse till nämnden från dagiset. Men det togs inte ens upp har vi fått reda på, säger hon.

 

– Att köra över ett helt område så här är mycket märkligt.

 

Men rivningsbeslutet togs och i onsdags kom polisen.

 

Ockupanterna hade dessförinnan talat om passivt motstånd. En del ville kedja fast sig även om 93-åriga Harriet för egen del ville protestera på annat sätt.

 

När polisen kom smällde ockupanterna i stället av fyrverkerier från taket för att påkalla uppmärksamhet.

 

Snart var ett hundratal personer på plats men polisen tömde snabbt lokalen och satte upp järnplåtar för dörrar och fönster.

 

Endast talkörer slogs nu mot gallret som polisen uppfört för att skydda rivningen mot områdets invånare.

 

Men alla har inte slutat hoppas.

 

– Jag hoppas ändå. Vi ska nog ombildas till en ekonomisk förening som kan köpa lokalen och hyra marken av kommunen.

 

– Om politikerna bara vill prata med oss, säger Björn Svensk.

 

 

FAKTA / Aspuddsbadet – kulturhistoriskt värdefullt

Längs den tidigt spårvägs­utrustade huvudgatan i Aspudden byggdes arbetarbostäder ofta utan badrum.
Badet, från 1919, uppfördes som ett karbadhus med madammer som skrubbade besökarna. Bassängen tillkom på 1940-talet.
I Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister tillmäts badet ”särskilt kulturhistoriskt värde” i en inventering från 2007.
Aspuddsbadet är också grönmärkt enligt Stockholms stadsmuseums byggnadsklassificering vilket innebär ”fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.