ROMANRECENSION. Att Ingeborg Bachmanns trettioåtta år gamla roman Malina nu har översatts till svenska är en stor händelse. Förlaget deklarerar att de vill publicera sådant som de inte på något sätt kan låta bli att publicera.

Varför sker det just nu?

Kanske har den här sortens prosa, som vägrar välja mellan lek och allvar, dröm och verklighet, det politiska och det personliga, kommit på modet igen.

Jag vill också passa på att berömma översättaren för ett strålande arbete.

Sätt att dö
Ingeborg Bachmann (1926–1973) föddes i Österrike. Till en början skrev hon mest lyrik. I tjugofemårsåldern disputerade hon på en avhandling om Martin Heidegger.

Under sina sista tio år i livet skrev hon på en romancykel med arbetsnamnet Todesarten, ”Sätt att dö”.

Malina är första delen och den enda som gavs ut under Bachmanns livstid. 1995 utkom en textkritisk utgåva i fyra band, ”Todesarten-Projekt”.

Malina utspelar sig i Wien, närmare bestämt i trakterna kring Ungarstrasse .

 

Det är idag, idag 1970 ungefär. Inte för att det finns mycket till tidsmarkörer, skulle vara avsaknaden av mobiltelefoner då. Vi befinner oss i den fasta telefonens era.

Tre manspersoner
Här talar ett kvinnligt jag, en författare i skrivvåndor. Jaget står i relation till två manspersoner: Malina och Ivan. Malina är något slags äkta man och Ivan är hon kär i.

Är de män eller fantasifoster? Deras positioner växlar: än är det Malina som hindrar henne från att skriva och Ivan som blir en förlösande kraft, än är det Ivan som hindrar henne och Malina som leder vidare. I förhållande till Ivan är det i spänningen mellan vad hon vill säga och faktiskt förmår säga som det utspelar sig något viktigt. Malina är mer krävande, analytisk, och fordrar ordning och reda, resultat kanske.

Här finns också en tredje man, som kallas ”min far”. Det är en demonisk gestalt som bedrar modern med dottern; han förstör hennes böcker och tar dessutom livet av henne på en mängd olika plågsamma sätt.

Främmande och vardaglig
Bachmanns prosa är hypersubjektiv och blir på så sätt allmänmänsklig. Romanen är ett febrilt försök att fånga ett väsen som ständigt flyr undan förståelse: Tiden. Könsskillnaden. Historiens våldsamhet. Förintelsen. Ondskan. Och kärleken. Jaget självt som ett konglomerat av allt detta.

Texten är på samma gång främmande och välbekant, skimrande och vardaglig. Sådant man inte kan låta bli att läsa.

Roman: Malina.
Författare: Ingeborg Bachmann.
Översättning: Linda Östergaard.
Förlag: Salamonski.

Cecilia Annell
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn