Foto: MIKAEL ANDERSSON / SCANPIX
 

ROMANRECENSION. Anna Jörgensdotters episka roman Bergets döttrar är en familjekrönika om tre systrar.

De växer upp i en liten by utanför Sandviken, i ett jordbrukarhem, med alkoholiserad far och undergiven mor.

Resan till staden

Som nästan alla svenskar genomför de resan från landet till staden: flyttar in till Sandviken och urbaniserar sin livsstil. Berättelsen inleds 1938, har ett nedslag 1944 och avslutas 1958.

Mellansystern dör i barnsäng. Den äldsta, som har odefinierade flyktdrömmar, adopterar den moderlösa systerdottern, medan den yngsta systern har två egna barn i ett kärlekslöst äktenskap.

Anna Jörgensdotter berättar en social historia som många svenska författare berättat före henne: om uppbrott, om tekniska moderniseringar, om konsumtionskulturens begynnelse.

Språket är variationsrikt och författaren har en mycket fin känsla för tidstypiska vändningar och uttryck.

Den manliga sexualitetens offer

Bergets döttrar är på många sätt en kvinnlig arbetarroman. Men den klassiska frågan om förhållandet mellan klasskampen och könskampen har ett entydigt svar.
Den stora boven i systrarnas liv är den manliga sexualiteten.

Inte någonstans framställs det att någon av systrarna har egen lust. Däremot blir de, och andra kvinnor med dem, utsatta för samlag som i allt väsentligt liknar våldtäkter.

Mönstret trumfas in

Ingen av dem önskar sig den enda livsroll som står till buds i ett litet samhälle i mitten av 1900-talet: rollen som maka och mor.

Anställningar som kontorister eller sömmerskor är bara tillfälliga sysselsättningar i väntan på den sanna livsuppgiften.

Jörgensdotter illustrerar hur internaliserad den patriarkala genusordningen är.

I byskvallret, i moralen, i nöjeskulturen: överallt trumfas mönstret in. Kvinnorna blir halvgalna och förvirrade, medan männen tar för sig av omvärldens utbud: gör karriär, bygger slalombackar, skaffar älskarinnor.

Sorgligt

Psykisk sjukdom är en underström i berättelsen, självmord och dödlig sorg korsar gång på gång systrarnas väg.

Stina Aronsson apostroferas i ett av bokens motton, och före Jörgensdotter är det nog bara Aronsson som skildrat kvinnoöden med sådan förfärlig sorg.

Roman: Bergets döttrar.
Författare: Anna Jörgensdotter.
Förlag: Bonniers.

Björn Gunnarsson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn