Karin Linds scenografi är ett konstverk i sig. Föreställningsbild med Leena (Sonja Ahlfors) och Åse (Joanna Wingren). Foto: JAN ERICSSON.
 
 

TEATERNOTIS. Ibland kan en teaterföreställning ha ett helt annat perspektiv än boken den utgår ifrån.

 

Romanen Svinalängorna av Susanna Alakoski berättas av en vuxenperson i efterskott.

 

Men genidraget i Marina Meinanders och Michaela Granits dramatisering är att berättelsen vilar på bästisarna Leena och Åse under en skogsutflykt när de är typ fjorton.

 

Kropparna talar
Bägge finns ständigt med på scenen.

 

Våldet, fylleriet och förtvivlan reflekteras obönhörligt i deras tunna kroppar.

 

Medan de vuxna är fantastiska karikatyrer också i sina värsta stunder.

 

Kriget lever kvar
Resultatet blir fruktansvärt övertygande.

 

En trasighet som grundlagts under Kriget, när föräldrarna var små, och som nu – tidigt sjuttiotal – lever upp på botten av det svenska välfärdssamhället.

 

Teater: Svinalängorna.
Förlaga: Efter Susanna Alakoskis roman.
Regi: Michaela Granit.
Spelas: På Sverigeturné. Ett samarbete mellan Wasa teater (Österbotten), Teaterföreningen Blaue Frau, Uusi Teatteri och Riksteatern.