Under de senaste tjugo åren har det satsats mycket på utbildning. Allt fler har skaffat sig en allt längre utbildning. De flesta politiska partier är överens om att ytterligare utbildning är nödvändigt – särskilt med tanke på den arbetslöshetskris Sverige är på väg in i.

Samtidigt finns de problem som utbildningssatsningarna var tänkta att lösa, fortfarande kvar i allt för stor utsträckning.

Arbetslösheten är hög bland unga. Övergången mellan skola och arbete fungerar dåligt. Allt för stora grupper hamnar i tillfälliga anställningar, i ofrivillig deltid och i jobb de anser sig vara överkvalificerade eller felutbildade för.

Avhopp
Ytterligare ett problem är att många hoppar av utbildningen. Bland dem som inte fullfört gymnasiestudier fastnar många långsiktigt utanför arbetskraften.

De senaste decenniernas utbildningspolitiska svarta fläck är kopplingen mellan utbildning och arbete. Det beror inte framför allt på okunskap. Vi har ett flertal yrken i Sverige där övergången mellan utbildning och arbete fungerar ovanligt bra. Det gäller såväl yrken som snickare, plåtslagare och elektriker som läkare och jurister.

Det som är gemensamt för dem är inte utbildningslängd eller innehåll. Det som är gemensamt är gamla traditioner av en nära samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad.

I utbildningarna mixas teori, yrkesteori och praktisk färdighetsträning. Det finns dessutom speciella utbildningsanställningar mellan den skolförlagda utbildningen och den anställning man får som färdigutbildad.

Akademisk kunskap har haft företräde
Om detta nu fungerar bra i dessa sektorer kan man ställa sig frågan varför det inte spritt sig till andra. Det viktigaste skälet är nog att många av dessa utbildningar är äldre än det svenska skolväsendet.

Många har sin upprinnelse i någon form av lärlingssystem (om vi går tillräckligt långt tillbaka utbildades till och med kirurger i ett sådant). Skolorna har, i alla fall i någon mån, fått anpassa sig till ett äldre system där såväl teoretisk kunskap som färdighetsträning ansågs viktiga.

I svenskt skolväsende har däremot akademisk kunskap oftast fått företräde framför färdighetsträning. Det som är kärnan i en bra yrkesutbildning har allt för ofta satts på undantag i de utbildningspolitiska reformerna.

Färdighetsträningen har arbetslivet fått ta hand om. Men de enda områden där det fungerat bra är områden med en lång tradition av lärlings- och utbildningsavtal.

Norskt exempel
Frågan man kan ställa sig är om det är möjligt att applicera dessa traditioner på nya branscher.

Ja, jag tror det. När Norge gjorde sin 90-talsreform av gymnasieskolan ville de precis som i Sverige ge alla möjlighet till ett treårigt gymnasium. Men i stället för att förlänga med ytterligare ett skolår införde de två lärlingsår med en lön som successivt trappas upp. Systemet med två plus två år avslutas med en yrkesexamen som ger yrkesbevis eller gesällbrev.

Innan reformen fanns denna modell bara i traditionella hantverksyrken, nu har den spritt sig till många fler. Reformen har lett till tydligare utbildningskrav och höjd status. Det har också drivits ett ambitiöst arbete för att se till att de två lärlingsåren ger bra utbildning till eleven och inte bara billig arbetskraft till arbetsgivaren.

I den gymnasiereform som är på väg att genomföras i Sverige finns inte utrymme för att imitera den norska modellen. Det finns emellertid element i den norska reformen som skulle vara värdefulla att införa i Sverige.

Inom ramen för den nya gymnasieskolan kommer en lärlingsutbildning vara möjlig. Dessutom ska det vara möjligt att vara anställd under gymnasietiden. De norska erfarenheterna visar att detta kan fungera, utan att det går ut över utbildningens kvalitet.

Upp till parterna
I vilken utsträckning lärlingsutbildning kommer att bli vanlig i Sverige måste det vara upp till parterna att göra en bedömning av. Lärlingsutbildningar kan vara ett bra alternativ för mindre yrken och på mindre orter.

Det finns flera yrken i Sverige där det råder en skriande brist på personal, samtidigt som det till dessa inte är möjligt att fylla någon gymnasieklass med elever.

En lärlingsutbildning som kombinerar skolförlagd teoretisk utbildning (både gymnasiegemensamma ämnen och yrkesteori) och färdighetsträning på arbetsplatsen kan vara ett bra alternativ. Även om det finns riksrekyterande utbildningar till mindre yrken måste man inse att de flesta sextonåringar faktiskt inte vill flytta från hemorten.

Det finns dock en del som talar för att också andra yrken, också har något att lära sig av traditionella lärlingsutbildningar. Att låta mer av utbildningen vara arbetsplatsförlagd kan ge positiva effekter.

Mer och bättre färdighetsträning är en sådan, andra kunskaper som kan vara viktiga att tillägna sig är yrkets och arbetslivets kultur. En sådan är nästan omöjlig att lära sig i skolbänken, men är viktigare än man kan tro för att man ska kunna fungera väl i jobbet.

Miljöombyte
Dessutom är det ofta så att många unga, efter tio år i skolan, kan behöva en annan miljö. Det finns många föräldrar som har upplevt hur trötta skolungdomar, som knappt kommer ur sängen, har betydligt lättare att komma i tid till jobb eller praktikplatser, där alla tar för givet att de klarar just detta.

Nu är det rätt att satsa på mer utbildning, och framförallt mer yrkesutbildning. De största utmaningarna är dock att bygga bättre broar mellan utbildning och arbete.

Det är inte bara viktigt för att minska ungdomsarbetslösheten. Det är minst lika viktigt för att det ska vara möjligt att etablera eller återetablera sig på arbetsmarknaden som vuxen.

I Norge och Danmark har lärlingsutbildningarna blivit populära också bland vuxna. I Sverige skulle det kunna bli ett viktigt instrument för att stimulera till jobbyten, underlätta introduktionen för dem som är nyanlända till Sverige och ge de som aldrig fullföljda gymnasieskolan en andra chans till arbetsmarknadsetablering.

Det som behövs på svensk arbetsmarknad är inte sänkta löner eller uppluckrad arbetsrätt, det är i stället arbetslivskopplade utbildningsmöjligheter som ger tydliga yrkeskunskaper. 

 

 

Irene Wennemo
Chef för LO:s arbetslivsenhet och statlig utredare av lärlingssystemet