Den nya jämställdhetspotten väger tungt i LO-förbundens gemensamma lönekrav. Om den slår igenom i förhandlingarna med arbetsgivarna kan en servitris komma ikapp industriarbetarna – om 35 år.

Tanken bakom årets modell av LO:s jämställdhetspott är att löneskillnaderna mellan de kvinnodominerade avtalsområdena och industrins anställda ska minska med 125 kronor i månaden. Dessutom vill facket att alla med låg lön ska få ett större procentpåslag än lönebudets 2,6 procent.

Med en sådan jämställdhetspott kommer de anställda på krogar, kaféer, barer och hotell att komma upp i samma lön som industrins arbetare om drygt 35 år. De landstingsanställda LO-medlemmarna hinner ifatt om 22 år.

– Syftet med jämställdhetspotten är att lyfta de kvinnodominerade branscherna, samtidigt är de både en satsning för jämställda löner och på de lågavlönade, säger Ella Niia, ordförande för Hotell- och restaurangfacket.

Helst av allt skulle hon vilja ta igen hela skillnaden mot industriarbetarna på en gång, men som hon ser det finns det inte utrymme för detta. För Hotell- och restaurangfacket är värdet av årets lönekrav (inklusive jämställdhetspotten) 3,9 procent – och hon säger att det får arbetsgivarna att sucka.

Lång väg
Visst kan hon tycka att perspektivet är långt – 35 år. För en 20-åring i restaurangbranschen dröjer det nästan ända fram till pension innan hon, med jämställdhetspottens hjälp, kan komma ifatt en industriarbetare.

Men å andra sidan är målet i alla fall samma lön. Länge var Hotell- och restaurangfackets uttalade mål att nå 90 procent av en industrilön.

– Ensamma klarar vi inte att driva igenom kraven. Vi behöver samordningen med de andra LO-förbunden, säger Ella Niia inför förhandlingarna om drygt 35.000 medlemmars löner.

Låglönesatsning
Hon berättar att förbundet har träffat arbetsgivarna i Sveriges hotell- och restaurangföretagare några gånger för att prata om avtalsrörelsen. Hon har noterat att de hittills inte förespråkat nollavtal, vilket flera andra arbetsgivare har gått ut med.

Lönekravet är 2,6 procent samtidigt som ingen ska få lägre än 620 kronor. Det är en slags låglönesatsning och betyder att LO vill att huvuddelen av medlemmarna ska få ett krontalspåslag.

– Vi vill satsa på dem som har det sämst. Det står i kontrast till arbetsgivarnas krav på nollavtal och att bara företag med gott om pengar ska ge lönepåslag, säger Ella Niia.

Utgångspunkt
LO:s krav är självklart bara en utgångspunkt i förhandlingarna. De kommer först av allt att mötas av arbetsgivarnas motbud på noll kronor i de centrala uppgörelserna. När väl de centrala avtalen är klara kommer de att omvandlas till lönepåslag i de lokala förhandlingarna.

Och med utgångspunkt från LO:s avtalsplattform går det inte att säga något om vad som kommer att hända med vars och ens löner.

De olika förbunden kan komma att kräva individgarantier. Men för många blir det de lokala löneförhandlingarna som avgör hur hög lönen blir. Medan det i andra förbund, som Hotell- och restaurangfacket, ofta är de centralt avtalade tarifflönerna som också blir de slutliga lönerna.

 

 

FAKTA / Extra påslag

Utöver de rena lönekraven vill LO att alla andra ersättningar, som ob-tillägg och semesterersättning, ska höjas med samma procentsats som lönen.
Extra påslag har stor betydelse för många LO-medlemmars plånbok. Det gäller bland annat för pappersarbetare som går skift, butiksanställda som arbetar sena kvällar och på helger samt gruvarbetare med underjordstillägg.

 

FAKTA / Krav 2: Högre löner
1) Löneökningar med minst 620 kronor per månad och heltidsanställd, dock med ett lägsta utrymme om 2,6 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst.
2. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska på arbetsmarknaden och lågavlönade ska få mer. Utöver lönekraven i punkt 1 ska avtalsområden med en lägre genomsnittslön än 21.300 kronor, få en särskild pott på 125 kronor per heltidsanställd.

 

Så samspelar lönekravet på 2,6 procent med nya potten

 

Kravet på 2,6 procent betyder att den totala lönesumman på ett avtalsområde ska höjas så mycket. Den genomsnittliga lönen ska alltså höjas med 2,6 procent.

Den nya jämställdhetspotten ger dock mer än 2,6 procent: Den innebär att alla avtalsområden med en genomsnittslön under 21 300 kronor i månaden får en löneökning på i genomsnitt 745 kronor. För dem som ligger mellan 21 300 och 23 846 kronor betyder kravet en höjning på 620 kronor.

För lönerna däröver betyder LO:s krav en ökning med 2,6 procent. Tanken bakom brytpunkten 23 846 kronor är att den lönen på ett ungefär ska motsvara en genomsnittlig industriarbetarlön.

Som grafiken visar motsvarar 2,6 procent precis 620 kronor för den som tjänar 23 846 kronor i månaden. Med månadslönen 25 000 kronor blir påslaget 650 kronor och med 28 653 kronor betyder procentkravet 745 kronor.

De genomsnittliga lönerna under diagrammet är framräknade av LO, som utgått från SCB:s lönestrukturstatistik för 2008 och räknat upp till löner för i år.