50-i-topp för svenskarna i fackvärlden
Insamlingsbössor och banderoller — så gick tankarna när fackets internationella arbete nämndes för några årtionden sedan. I dag är det annorlunda.
Ericsson är ett exempel. För drygt tio år sedan hade den svenska koncernen anställda i cirka 80 länder. I dag har den anställda i 175 länder. De globala storkoncernerna breder ut sig över gränserna.
Läs också: Artikeln ”Hela listan” 2009-11-20
Läs också: Artikeln ”Hon basar över tolv miljoner byggjobbare” 2009-11-20 Läs också: Artikeln ”Så gjorde vi undersökningen” 2009-11-20 |
|
För facket har behovet av internationell organisering har växt.
LO-Tidningen har listat de 50 personer i Sverige som har störst inflytande internationellt.
Wanja Lundby-Wedin i topp
Högst på listan hamnar Wanja Lundby-Wedin. Hon är inte bara LO:s ordförande utan leder även Europafacket som är med och påverkar EU-beslut.
Sedan hon började arbeta fackligt, på 1970-talet, har hon sett en stor förändring i synen på det internationella fackliga arbetet.
– När jag började fanns egentligen inte de internationella frågorna alls med i det lokala arbetet, i alla fall inte mer än som solidaritetsarbete. Det handlade mest om insamlingar till internationella ändamål eller protester som mot exempelvis Coca-Cola, säger Wanja Lundby-Wedin.
Avståndet har krympt
I dag tycker hon att det är annorlunda, att lokala fackklubbar och avdelningar tydligt ser sambandet mellan jobben i Sverige och andra delar av världen.
– Avstånden har krympt, säger hon.
Inte minst EU:s Lavaldom har gjort det tydligt för många vilken effekt internationella domar och politiska beslut kan få – ända in på den egna arbetsplatsen.
– Det finns inte ett enda styrelsemöte i Europacket där Lavalfrågan inte diskuteras, säger Wanja Lundby-Wedin.
Och den senaste tiden har diskussionerna om hur Lavaldomen ska hanteras blivit allt hetare.
För Europafacket är målet att hindra lönedumpning, men åsikterna hur det ska göras går isär. Att jämka ihop 82 fackliga organisationer i 36 länder – och finna en enkel lösning – är svårt.
Lönen fortfarande viktig
Det internationella fackliga arbetet handlar dock inte bara om EU-frågor.
– Vi tycker krisen är tuff här hemma, men i Afrika så har miljontals människor hamnat i extrem fattigdom efter den finansiella krisen.
Att i det läget gå ut och tala om lönehöjningar och bättre arbetsvillkor är ingen lätt facklig uppgift. Trots det måste facket fortsätta med det också. Enligt Wanja Lundby-Wedin är det viktigt att kräva bättre arbetsvillkor. Lösningen kan inte vara att försämra villkoren, vilket enligt vissa kan leda till fler jobb.
– Nu vill arbetsgivarna i Sverige föra in nollavtal. Men så har inte Sverige vuxit sig starkt. Det har skett genom en solidarisk lönepolitik som har tryckt på för en strukturomvandling. Det har inneburit att en del jobb slagits ut, men nya har kommit till.
Att vi i Sverige eller andra länder ska sänka våra lönekrav tycker hon inte heller är en bra idé.
– Vi kan inte luta oss tillbaka och säga att nu ska vi vänta på att de andra ska komma i kapp. Det handlar om att hela tiden sträva efter förbättringar. Den dagen vi slutar att sträva efter det kommer vår kraft att hjälpa dem som har det sämre också att minska.