Bild:

Klassen med företagare som lär sig svenska möter den här dagen KG Westlund från LO.
— Den svenska modellen är oöverträffad, säger han.
 

— Startar man ett företag för att anställa folk eller för att tjäna pengar?
— Tjäna pengar, säger mannen i rosavitrandig t-tröja.
— Ja. Anställda är ett nödvändigt ont, säger KG Westlund från LO.

Det är en vanlig tisdag på SFF – svenska för företagare – i Tumba i södra Storstockholm. I klassrummet sitter 25 deltagare från många olika länder med idéer om allt från egna butiker och varuimporter till stugby och relaxkafé och lyssnar på KG Westlund från LO:s Stockholmsdistrikt. Han är inbjuden för att prata om arbetsrätt och den svenska modellen.

– Är kollektivavtalet bra för anställda och dåligt för företagen? frågar KG Westlund utan att invänta svar. Nej, säger han själv.

– Den svenska modellen är oöverträffad. Var finns en bättre modell? Var? Var? undrar KG och tar en klunk ur sin Loka.

– Det är väl bra att det är ordning och reda?

Kvinnan i långt brunt hår och linne nickar sakta.

KG Westlund drar fackets historia, berättar om hur det kan se ut i andra länder (det vet ju en del av er, säger han), som när anställda i Indien fick arbeta i syrabad.

Svårt att förstå
Mannen i rosarandig t-tröja sätter på sig glasögonen och slår upp ett ord i den arabisk-svenska ordboken. (Han förstår det mesta, men det är vissa detaljer, säger han efteråt). En annan deltagare ger upp och lägger ifrån sig sin ordbok.

– Självklart ska ni som arbetsgivare vara med i en arbetsgivarförening. Men ni kan också ringa facket. Den fackliga ombudsmannen är ju inte opartisk. Men jag kan garantera er att ni får bra svar, säger han.

Under rasten berättar Kornchanok Rampadcha Norén att hon drev en klädbutik hemma i Thailand. Men där behövde hon inte kunna lika mycket om skatter. Här har hon läst en hel del om arbetsrätt i tidningarna, som om systemet med först in sist ut:

– Men det är svårt när han pratar, säger hon.

Attityd
Varje tisdag kommer föreläsare till SFF:en, från Nutek, Företagarna, Skatteverket.

KG Westlund är bra, lite ”attityd”, summerar samhällskunskapsläraren Staffan Holst, annars blir det ”en del powerpoint och byråkrati”.

Den yrkesinriktade svenskan för invandrare som bedrivs i Stockholm innehåller oftast praktik. Men för den här gruppen står företagshemligheter i vägen.

– Företagare är ett speciellt yrke. De andra inriktningarna har ju tydliga mål med utbildning och framtida arbetsplats. Vi får rekrytera den som visar intresse för företagande i vilken bransch som helst, säger Staffan Holst.

Frågestund
Föreläsningens andra timme avslutas med en frågestund och en man långt bak i klassrummet undrar:

– När jag jobbade på ett hotell fick jag jobba hela natten, med bara tio minuters rast. Jag blev jättetrött. Var det okej?

Nej, att bryta mot arbetstidslagen är inte ett råd som KG Westlund ger till blivande företagare.

– Om jag har anställda i Indien, måste jag ha kollektivavtal i Sverige? frågar Fahed Alterkawi som kommer från Syrien men som bott de senaste åren i Tyskland.

– Då gäller indiska regelverk. Men ge lite extra tycker jag. Var inte snål nu, säger KG.

 

 

FAKTA / Svenska för grupper med samma yrken

2001 startade svenska för akademiker med vårdyrken i Stockholms län. Ur det utvecklades SFX, där X:et står för olika yrken som hantverkare, företagare, chaufförer, ingenjörer och pedagoger.
En studie från Stockholms universitet visar att elever i grupper med samma yrkesbakgrund lärde sig svenska snabbare. Och av de läkare, sjuksköterskor och tandläkare som gick ut SFX med inriktning vård fick 86 av 89  jobb i sina yrken.
Eleverna på svenska för företagare (SFF) startade 32 företag under 1,5 år: ett företag på var fjärde kursdeltagare. 
Källa: De är ju mina kolleger – en metastudie av SFX av Robert Höghielm och Petros Gougoulakis vid Stockholms universitet