Lokal lönebildning och individuella överenskommelser toppar Arbetsgivarverkets önskelista inför den kommande avtalsrörelsen. Men LO och TCO-facken står kvar vid kraven på centrala löneökningar.

I går drog Arbetsgivarverket upp riktlinjerna inför avtalsförhandlingarna för alla anställda i statliga verksamheter.

– Det som ligger i topp och prioriteras av oss är långa avtal, sifferlösa avtal, lönesättande samtal som huvudväg och att utvidga området för enskilda överenskommelser som i dag bara finns på Sacoområdet, säger Monica Dahlbom, Arbetsgivarverkets förhandlingschef.

Liksom Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting kräver de statliga arbetsgivarna därmed att all lönebildning ska ske lokalt.

– Vi har redan sifferlösa avtal med Saco och vill ha det med våra andra motparter också, säger Monica Dahlbom.

Facken protesterar
Men det blir svårt för facken att acceptera. Seko står bakom LO-kraven och kräver centrala löneökningar på 620 kronor i månaden eller lägst 2,6 procent för nästa år.

Tjänstemannafacket ST har inga krav klara, men att ta bort de centrala löneökningarna är inte ens förhandlingsbart, enligt Åsa Erba-Stenhammar, förhandlingschef för ST.

– Det är anmärkningsvärt att Arbetsgivarverket går ut så hårt och kräver nollavtal, samtidigt som den statliga sektorn kommer att vara väldigt arbetsintensiv de kommande åren, säger hon.

Statlig högkonjunktur
Den statliga verksamheten har i många fall högkonjunktur då lågkonjunktur råder i samhället. Trycket på arbetsförmedling, försäkringskassa, högskolor och kronofogden ökar, och facket anser att personalen ska kompenseras.

Enligt Arbetsgivarverket varierar förutsättningarna mellan olika verksamheter och det är därför svårt att ha en central siffra. LO:s krav på 2,6 procent är dessutom orealistiskt högt och om det går igenom skulle staten tvingas dra ner på personalen, enligt Monica Dahlbom.

– Skulle vi tvingas till ett avtal på de här nivåerna visar våra prognoser att det får stora konsekvenser.

”Handlar om makt”
Åsa Erba-Stenhammar anser dock att LO:s krav är både rimliga och ansvarsfulla. Hon säger att arbetsgivarna använder krisen som en förevändning att driva samma krav på sifferlösa avtal som de gjort även inför tidigare avtalsrörelser.

– Det handlar inte om ekonomi. Det handlar om makt, säger hon.

I avtalen för de statsanställda tjänstemännen är lokal lönebildning redan möjlig, men om parterna inte kommer överens lokalt gäller de löneökningar som finns i det centrala avtalet. Om siffrorna försvinner ut avtalet har facket inte längre något att sätta emot i de lokala förhandlingarna.

– Om vi skulle införa sifferlösa centrala avtal innebär det att maktbalansen lokalt skulle tippa över till arbetsgivarnas fördel. Det kommer vi aldrig att gå med på, säger Åsa Erba-Stenhammar.