Att stärka rättvisan
KORTESSÄ. Det finns två huvudskolor bland filosofernas syn på rättvisa.
Den ena utgår ifrån vad de anser vara den perfekta rättvisan och vill konstruera samhället efter denna modell.
Den andra utgår ifrån hur samhällena faktiskt ser ut, hur människor lever , och undersöker hur förhållandena stegvis skulle kunna förändras.
Det senare är också Amartya Sens utgångpunkt i hans nyligen publicerade bok om rättvisans idéer, The Idea of Justice.
Han är inte intresserad av att rita ett ”rättvist samhälle” – tvärtom ägnar han stor kraft åt att kritiskt granska sådana försök.
Han vill istället undersöka hur rättvisan kan stärkas i den värld vi lever i.
Han bedyrar sin respekt för John Rawls berömda teori om rättvisan men ägnar i praktiken en stor del av boken att smula sönder den, med idog hjälp av sina filosofiska hjältar som Adam Smith, Condorcet och Mary Wollstonecraft.
Han vrider och vänder på moralfilosofiska begrepp, varifrån den än må komma, för att så säga röja vägen för sin egen reformistiska ansats.
 |
|
| Foto: HANS T DAHLSKOG/SCANPIX | |
Ständigt förbättras
Om man i en valsituation måste välja en tavla av Dali eller Picasso är man inte hjälpt av någon som hävdar att Mona Lisa faktiskt är den allra bästa målningen, ja idealmålningen.
Så måste man också se rättvisans villkor.
Förnuft och känsla måste vägleda oss i vår jakt på rättvisan och vi kan aldrig stanna upp. Att undersöka hur verkligheten är och hur den kan förbättras är en ständig och oundviklig del av jakten på rättvisa.
Då måste vi också acceptera att olika personer– med samma värdegrund – kan bedöma de sociala effekterna av vissa åtgärder på olika sätt.
Vi är sammanlänkade
Sens ansats är – som man kan förvänta sig – i högsta grad internationalistisk: ingen teori om rättvisan kan dag begränsa sig till det egna landet eller den egna byn och han hämtar många av sina resonemang från sin egen indiska kulturkrets.
Vi är sammanlänkade inte bara av ekonomiska och politiska relationer utan också av ett engagemang för de orättvisor och omänskligheter som råder. Också delad frustration över tillståndet i världen kan ena snarare än söndra.
Verklighetsfrämmande?
Amartya Sen är i grunden en radikal liberal. Han understyrker behovet av kollektiva insatser men det är individerna som måste ta ansvar, för sig själva och sitt samhälle, ja för världen.
Ojämlikheten måste bekämpas med en offentlig debatt som driver fram de nödvändiga åtgärderna, demokrati är framför allt offentlig debatt.
Det är sympatiskt men ändå tycks det mig lika fjärran från verkligheten som rättvisans Ideal-Mona Lisa.
Betänk villkoren för denna debatt, betänk de faktiska maktförhållandena i våra samhällen och i världen!. Ger de grund för denna förhoppning?
Bok: The Idea of Justice.
Författare: Amartya Sen.
Förlag: Allan Lane.
