Sänkta löner förvärrar krisen
Förra veckan drog Svenskt Näringsliv igång en kampanj. I stora annonser har vi fått läsa hur svårt det är för företagen och att många går med förlust. Syftet är att vinna sympati för sina egna krav i avtalsförhandlingarna nästa år. Man vill vinna opinionens stöd för noll kronor i löneökningar, för sänkta löner för utsatta grupper och för sämre arbetstrygghet.
Problemet är bara att dessa arbetsgivarförslag inte skulle lindra den ekonomiska krisen, utan i stället förvärra den. Vi vet att 2009 har varit ett krisår. Inte minst LO-kollektivet har fått känna på svåra prövningar genom ökande arbetslöshet och ökad press på arbetsmarknaden. Den globala efterfrågekrisen har slagit hårt mot ett land som Sverige. Men det är en efterfrågekris, och en sådan kan man inte motverka genom att hålla ned löneökningarna till noll.
Tvärtom skulle det innebära att man än mer minskade den inhemska efterfrågan vilket skulle försvåra krisen.
Kostandsmässiga fördelar
Svensk Näringsliv argumenterar som om vi hade drabbats av en kostnadskris. Som om vi hade en kris som orsakats av att svenska företag haft för höga lönekostnader vilket gjort det svårt för dem att sälja sina produkter på världsmarknaden. Men det är verkligen inte sant.
Tvärtom har de svenska företagen kostnadsmässigt haft stora fördelar jämfört med konkurrerande företag i Europa. Det kan man tacka den från EMU självständiga penningpolitiken för.
De exportinriktade företagen har drabbats hårt av det globala efterfrågefallet, men flera av dem haft klara fördelar av att kronan anpassat sig. Några genom ren försäljning. Andra genom att det blivit mer lönsamt att förlägga produktion i Sverige i relation med länder som sitter fast i euron. Gentemot euroländerna har svenska exportföretag fått tillfälliga kostnadsfördelar med 10–15 procent.
Stärkt köpkraft
Men det är de inhemska företagen som ser ut att ha haft störst nytta av den penningpolitiska stimulansen. Dels har fler valt att stanna i Sverige och konsumerat. Därmed har efterfrågan på inhemska tjänster varit större än vad den annars hade varit. Dels har de kraftiga räntesänkningarna bidragit till att köpkraften internt stärkts kraftigt. Det är den privata tjänstesektorn som hållit Sverige under armarna i denna kris.
Det blir därför som ett ödets ironi när man tänker på Svenskt Näringslivs kampanjande. De kastade 2003 bort över en halv miljard kronor för att kampanja för ett ja till EMU. Denna kampanj var ett fiasko för organisationen. Men att de förlorade den var bra för företagen, löntagarna och Sverige.
Detsamma kan man säga om deras nuvarande lönesänkarkampanj. Låt oss för löntagarnas, företagens och Sveriges skull se till att de förlorar också denna.
