På Olof Palmes gata i Stockholm. ”Facket och politiken är två sidor av samma mynt”, säger IF Metalls nya förbundssekreterare.
 

Med benen dinglandes mot drickabackarna lyssnade Monika Theodorsson storögt. Mittemot satt morfar Ernst med fötterna stadigt mot källargolvet och pratade politik.

– Jag var mycket liten och jag tror att han testade alla sina politiska tal på mig.

Morfar Ernst, ”den store socialisten” som hon kallar honom, hade varit stolt om han levat. Barnbarnet som sög åt sig kunskaper och värderingar har fyllt 42, och efter nyår blir hon IF Metalls nya förbundssekreterare.

– Det känns väldigt bra och givetvis omvälvande. Det är mycket att sätta sig in i och är otroligt hektiskt, säger hon och tar en tugga lätt överkokt pastagratäng.

Späckad almanacka
Det är fullsatt i tjänstemannafacket Unionens lunchrestaurang ett stenkast från IF Metalls huvudkontor. Lunchen, mellan ett möte och S-kongressen, var den enda lucka Monika Theodorsson kunde hitta i almanackan.

Det var också på en lunchrestaurang hennes fackliga bana började. Efter gymnasiet hade hon tänkt söka till Konstfack och satsa på en karriär i reklambranschen. Hon skulle bara sommarjobba i personalmatsalen på Saab Automobile i Trollhättan först.

– Det blev världens längsta sommarjobb. Jag blev kvar på Saab i 24 år.

Tungt arbete
Jobbet var tungt, och arbetsmiljöfrågorna blev inkörsporten till facket. Hon fortsatte med nya uppdrag i verkstadsklubben, även när hon tog steget från personalrestaurangen ut på verkstadsgolvet. Sedan blev hon studieansvarig på avdelningen i Trollhättan, men efter bara ett år slungades hon plötsligt rakt in i hetluften. Det var hösten 2004, då fackets sexskandal fyllde tv och tidningar.

Feta tidningsrubriker avslöjade att delar av ledningen för IF Metalls avdelning i Trollhättan gått på porrklubb och festat för medlemmarnas pengar.

Monika Theodorsson, som var ny och samtidigt hade ett rent förflutet och en gedigen facklig bakgrund, valdes till ordförande. Hon skulle återupprätta fackets ära. Trots att hon var lika arg och besviken som medlemmarna och många andra på avdelningen tvekade hon inte att ta över ordförandeklubban.

– Det var självklart att säga ja. Det var givetvis ett rent helvete i avdelningen men jag kände att nu kör vi. Vi fixar det här.

Tuff start
Starten var tuff. Tidningar ringde i ett, interna utredningar pågick om vad som skett och mitt i det skulle ett fackligt uppdrag skötas av personal som mådde dåligt. Monika lärde sig mycket på kort tid. Att våga ta tag i problem. Att stötta och lyssna på medarbetare. Att alltid våga fråga, och att själv be om hjälp för att klara jobbet och orka med.

– Det finns en tradition av att ledare både inom fack och företag alltid ska vara så starka och macho. Det funkar inte. Vi måste kunna vara öppna med att vi inte kan allt och säga ifrån när det blir för mycket.

Det tänker hon göra när hon blir förbundssekreterare. Hon har bestämt sig. I alla fall i teorin. I praktiken går säga-ifrån-biten inte så bra än. Det är för mycket hon måste lära sig av de nuvarande förbundssekreterarna, Birgitta Widén och Birgitta Lanér, innan de slutar vid årsskiftet.

– Man jag ska inte göra två personers jobb i alla fall, många av deras arbetsuppgifter läggs ut på andra, skyndar hon sig att säga.

Ansvarsfullt
Det räcker ändå till. Monika Theodorsson får ansvar för kongresser och större möten i förbundet, organisations-, studie- och informationsenheterna på förbundskontoret samt för IF Metalls politiska linje i frågor som rör arbetsmarknadsutbildningar.

Att hon alltid har kunnat utvecklas och gå vidare är något hon gillar med facket. Om hon inte fått nya utmaningar hade hon kanske satsat mer på politiken i stället. I våras var hon Socialdemokraternas elfte namn på listan till EU-valet.

– Jag var beredd att gå vidare för att påverka mer. Det lockade att verkligen få vara med och kunna göra skillnad.

Nu ser hon i stället den möjligheten i förbundsledningen. Egentligen är facket och politiken två sidor av samma mynt, säger hon och tillägger att drivkrafterna är de samma.

Gammal drivkraft
Engagemanget som driver henne är också det samma som drev hennes morfar när han drog igång både fackförening och socialdemokratisk partigrupp i sin by. När han cyklade omkring och gav allt han kunde avvara till människor som var fattigare än han själv. Och när han genom att diskutera politik med en liten flicka uppkrupen på drickabackar lade grunden för hennes framtid.

– Allt är en fråga om rättvisa och om allas lika värde. Det är drivkraften. Att försöka göra skillnad om man kan.