REPORTAGE. Blå Stället var det första kulturhuset i en förort och inriktningen var klar redan från början.

Här skulle tankarna från 1974 års kulturpolitik bli på riktigt.

Själva idén med ett kulturhus var inte bara att nå en ny publik.

Det skulle också vara en självklar mötesplats, ett verktyg för demokratin och en motkraft till de kommersiella krafterna.

Vi betalar inte
Angereds teater, med Sven Wollter i spetsen, drar igång innan huset är färdigbyggt och spelar sin första succéföreställning i ett blått tält.

Sven Wollter minns farsen ”Vi betalar inte, vi betalar inte” av Dario Fo som den absolut roligaste pjäs han någonsin spelat.

När Blå Stället äntligen står klart jobbar teatern tätt ihop med övriga kulturhuset och förortsborna får stort inflytande.

Skådespelarna intervjuar folk om deras liv, man bildar en sångkör och ordnar alternativa julaftnar och nyårsvakor.

Pjäsen ”Det goda landet” avslutas med att invandrarföreningar tar plats på scenen och bjuder publiken på mat och musik.

Stora planer
30 år senare är begreppen ”verktyg för demokratin” och ”motkraft till kommersialismen” lika oanvändbara som raden av låsta toaletter i Blå Ställets entré.

I dag talas det mer än hundra olika språk i Angered – och planerna för Göteborgs mångkulturellaste förort är stora. Det kommunala stadsutvecklingsprojektet Vision Angered driver utvecklingen. Snart står nya bostäder och ett nytt närsjukhus klara och på Blå Stället visas just nu resultatet av arkitekttävlingen för en ny bad- och ishall.

Det är tillväxtperspektivet som gäller och kulturen misstänks vara viktig i sammanhanget.

Därför ska Blå Stället utvecklas till ”en kulturell magnet som bidrar till konkurrenskraft och sysselsättning”. Dessutom måste näringslivet involveras och då är planerna på konferensanläggning och entreprenörskola lika självklara som biblioteket och teatern.

Massans visdom
Tom Löyche, förändringskonsult med bakgrund i danska ledar- och entreprenörsutbildningen Kaospiloterna, är projektledare för förstudien som ska ligga till grund för kulturhusets modernisering.

Hans definition av framtidens kulturhus är ett ställe där kulturupplevelser samsas med eget skapande och där konsten som existentiell nödvändighet lever sida vid sida med moderna marknadsprinciper.

Men han är också anhängare av ”The wisdom of crowds”. För att ett kulturhus ska vara levande måste det spegla omgivningen och dess behov.

”Och det är inte business folk pratar om. De pratar inte om kulturentreprenörer. De pratar om en plats där de kan hänga; skapa liv och träffa andra kulturer”, säger Tom Löyche.

Delaktighet är själva livsluften. Annars blir kulturhuset en kulturinstitution.

 
  Sven Wollter återkommer och uppträder på Blå Stället den 28 november.
   

Kreativitet
Sven Wollter och hans gäng lät inte engagemanget stanna vid Angereds teater och Blå Stället. De hade också långtgående planer på att starta ett alternativt nöjesfält i Angered – ett gemensamt bygge där mänsklig samvaro skulle vara viktigare än berg- och dalbanor.

”Jag är en romantiker som tror att sådana här saker går, därför att jag har sett det. Att man kan samla människor som tycker om att vara kreativa, och tro att de också är det” säger Sven Wollter.

Bygget pågår
På innergården i Blå Stället pågår Bygget, en flera meter hög skapelse.

Vem som helst kan spika en bräda, klottra något tänkvärt eller sätta dit en oväntad pryl.

Mitt i väven av plastband har någon kilat dit en sopborste och ett par cykeldäck är nonchalant uppkastade. Plaströret som böjer sig ner och omfamnar glödlampan i en gammal kontorslampa är ilsket gult.

Bygget – en manifestation av att alla är med och bidrar till stadsutveckling – är ett samarbete med Röhsska museet som har ett likadant bygge på sin innergård.

”För ett halvår sedan var man inte beredd att ta in den typen av projekt som man inte kan kontrollera” säger Tom Löyche.

Angelägenhet
Det handlar om att släppa in folk på riktigt. Få dem att se kulturhuset som sin angelägenhet. När det händer finns förutsättningar för idéfrön att gro och ja, vem vet. Kanske blir resultatet precis det som kommunen önskar – tillväxt.

Elisabeth Klingberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn