Man kan kräva mycket av ett jobb. Men inte att få trivas. Ändå värderar både anställda och arbetsgivare trivsel högt. Krav på rätt till roligheter! hojtar facket (eller var det höjd lön?). Faktum är att trivselns sporer leder både till pengar och produktivitet.

Vad som gör att man trivs på jobbet kan bara var och en svara på. Men det finns gemensamma drag. En god arbetsmiljö och arbetsuppgifter man gillar är grunden.
Men kanske inte det viktigaste för trivseln.

– Den sociala gemenskapen brukar toppa det mesta, säger beteendevetaren Nina Jansdotter.

Det är en stor sak att höra ihop i en grupp, som fungerar och kommunicerar och tar tag i eventuella konflikter innan de blir övermäktiga.

Viktigt vara behövd
Till och med ett intressant jobb brukar vara underordnat den sociala samvaron.

– Att man trivs gör att man kan stå ut med tråkiga arbetsuppgifter.

Och tvärt om: Det spelar ingen roll om du har världens bästa villkor om stämningen är dålig.

– Jag kan tänka mig en del LO-yrken där man har ett lite tyngre jobb, inte får så mycket bekräftelse eller pengar i lönekuvertet, men ändå tycker att jobbet är roligt. 
Att känna sig behövd och önskad är viktigt.

– Det är ett grundläggande behov att någon ser en. Att inte känna sig sedd, att tänka att det inte spelar någon roll att jag är här, är väldigt negativt för arbetsglädjen.

 

Hellre utskälld än osedd
Utebliven feedback kan faktiskt upplevas värre än en chef som står och skäller.

Nina Jansdotter är ute och cyklar. Det är höst och då tycker hon inte att jobbet är lika roligt. Hon vet att hon måste ut, att hon mår bättre av det.

– Man kan bli gladare på jobbet och orkar mer om man rör sig mycket och äter bra.

Själv har hon möjlighet. Hon jobbar med att coacha människor i yrkesliv och karriär. Det ”kostar ju lite”, säger hon, framför allt anlitas hon av människor med hög lön. Men hon får brev från alla möjliga. Tidigare hade karriär mer med strebertyper och finansvalpar att göra, säger hon. Nu när samhällets trygghetssystem är naggat i kanten, märker hon att fler intresserar sig för sitt jobb. Man måste ta aktivt ansvar själv, hela tiden.

– I högre grad måste jag själv föreslå vad jag vill, vilken utbildning jag behöver. I lägre grad tar någon annan ansvar numera, på gott och ont.

Kristider
Så här i kristider är trivseln i farozonen. När människor som tillhört en grupp sparkas sjunker arbetsglädjen och arbetsmoralen hos dem som är kvar. Om duktiga kolleger fick gå kan känslan hos dem som är kvar bli att det inte är någon idé att anstränga sig.

Kräva att få trivas går inte. Men var och en ska ha den strävan, tycker Nina Jansdotter.

– Man kan bestämma sig för att lämna sitt bidrag. Vara ärlig och rak, lösa konflikter, inte springa och skvallra.

Som beteendevetare tänker hon att det är lättast att förändra sig själv. Det betyder inte att individen ska ta på sig skulden för strukturfel. Man ska inte vara dörrmatta, bara agera lite smart:

– I stället för att säga: Ditt jävla kontrollfreak, nu får du backa, kan man säga: Jag ser att du är jätteengagerad men när du hänger över axeln på mig kan jag inte riktigt sköta mitt jobb som jag vill.

Eget ansvar
Om man mår väldigt dåligt, om man utsätts för mobbning, för kränkningar, om man har en psykopatisk chef, kanske man ska säga upp sig utan att ha ett nytt jobb.

För man har ett eget ansvar, även i tider av kris och hög arbetslöshet. Det har aldrig varit lätt att säga upp sig, påpekar Nina Jansdotter.

Man bör ta tag i en process med sig själv. Ställa sig frågan: Vem är jag? Vad vill jag? Ställa sig existentiella frågor, söka efter ett meningsfullt liv.

– Det kan låta flummigt och långt ifrån där man är. Men annars kan man tappa bort sig själv. De flesta som jag känner som har såna funderingar trivs bättre, säger hon.

De flesta trivs
Enligt en undersökning från pensionsbolaget AMF trivs tre av fyra privatanställda arbetare på sitt jobb.

I Svenskt Näringslivs webbundersökning uppgav ännu fler, drygt åtta av tio, att de trivdes. Ett gott resultat, kan tyckas. Men resten då? Det kan röra sig om en miljon svenskar. Eller 350.000 som direkt vantrivs, enligt Svenskt Näringsliv.

Sex av tio företagare uppger att de har anställda som inte trivs. Lika många säger att de har anställda som inte klarar sina uppgifter.

Ansvar för arbetsgivaren
Björn Lindgren, ekonom på Svenskt Näringsliv, har skrivit rapporterna. Frågor ställdes både till anställda och företagare/personalchefer (som nog har en rätt bra uppfattning om hur anställda trivs, tror han).

– Det är ingen skyldighet för arbetsgivaren att se till att människor trivs. Man kan inte kräva ett förändrat arbetsinnehåll bara för att man inte trivs. En arbetsgivare kan inte göra något för en gruvarbetare som inte trivs med att jobba i en gruva. Men om den anställda inte klarar av sitt arbete, då har arbetsgivaren i någon mån ett ansvar, säger han.

Och frågorna hänger ihop: Om man inte klarar sitt jobb trivs man oftast inte.

Tabu
Ett närmast tabubelagt samband, enligt SN, är att de, som tror att kolleger och chefer tycker att de inte klarar av sitt jobb, tre gånger oftare än andra känner sig utfrysta, mobbade eller trakasserade.

Tre av tio arbetsgivare uppger att de hamnat vid vägs ände med anställda som inte klarar sitt jobb. Då är orsaken ofta ointresse.

I de lägena vill arbetsgivarna ha större möjlighet att säga upp personer. Pengar är inte problemet. Hälften kan betala som efter en process idag, hälften kan tänka sig att betala mer.

På små företag är det inget stort problem.

– De har en mer naturlig selektion, säger Björn Lindgren.

Om Pelle inte klarar sitt jobb och de andra tvingas ta över hans uppgifter, då slutar ofta Pelle tidigare än på stora arbetsplatser, där han kan ty sig till fler, resonerar Björn Lindgren.

Anställningsskyddet viktigt
Anställningsskyddet är en viktig faktor till varför de som vantrivs ändå stannar, tror Björn Lindgren och pekar på en undersökning av professor Gunnar Aronssons. Den visar att man hellre byter yrke för att få ett fast jobb än stannar med tillfällig anställning där man trivs.

– Det visar den förkärlek man har för att få en fast anställning och bygga anställningsår och få bättre platser i turordningen.

Om man ska ställa krav på sig själv att trivas får var och en avgöra, säger han.

– Jag har själv jobbat på ett lager och tyckte inte att det var så kul. Men många gick dit och gjorde sitt jobb och fick sin lön och hade inte andra ambitioner än det. Själv slutade jag för att studera men jobbade kvar på halvtid i flera år.

– Jag tror inte att man ska sätta någon stämpel på vad som är bra eller dåligt.

Längre perspektiv
Men det är viktigt att tänka i ett längre perspektiv. Om du inte trivs och det medför att du inte utvecklas, får det konsekvenser längre fram. Man kanske inte klarar jobbet, hamnar i konflikter, blir uppsagd. Har man då inte tagit till sig den senaste tekniken får man svårare att få ett nytt jobb.

Överlag tror Björn Lindgren att företagsledare vill att anställda ska trivas, inte minst för att man umgås.

– Och människor som trivs gör ett bättre jobb, då försöker de förbättra arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel, då utvecklas företaget bättre.

Fotnot: Svenskt Näringslivs undersökningar genomfördes 2007 av Handelns utredningsinstitut (riktad till anställda) och Novus Opinion (riktad till företagare).