SAMTID. Det är lätt att själv bli rasistisk gentemot sverigedemokrater och såna. Att göra dem till det där farliga, främmande andra, och sen uppfatta avfärdandet som en förklaring.

Naturligtvis finns en mängd individuella orsaker till varför man väljer att samlas kring en halvkväden myt om muslimska konspirationer. En berättelse som inte riktigt håller för dagsljuset och därför tar formen av antydningar och tyst samförstånd.

Men för att pejla andra människor duger inga lättvindiga förklaringar.

Det behövs känsliga, motsägelsefulla mätinstrument istället för karikatyrer.

Restaurerad roman

Som till exempel romanen Främlingen av nobelpristagaren Albert Camus.

Den har nyligen kommit i formidabel svensk översättning av Jan Stolpe, sen vi i över femti år fått nöja oss med en mycket plattare och mer intetsägande variant.

Man kan prata om en restaurering, som när det plötsligt går att urskilja anletsdragen på en gammal målning.

Ett nobelt djur

Huvudpersonen och berättaren Meursault, som en stekhet söndag skjuter ihjäl en arab han inte känner med fem skott, framstod i den gamla översättningen mest som en konstig prick.

Nu är han imponerande. Ett nobelt djur. Och därigenom desto mer avskyvärd.

Man dras till honom och kan tack vare det förstå honom bättre.

En riktig livsnjutare med alla sinnen på helspänn. Landskapet, solen, kvinnorna, maten.

Fascinerade författare

Vid en temakväll på källarklubben Forum i Stockholm framkom den här fascinationen tydligt hos de inbjudna författare som mellan uppläsningarna uppträdde med personligt hållna reflexioner: Kristina Lugn, Malte Persson, Sara Danius och Peter Kihlgård.

De hade alla en livslång affär med den berömda boken men var nu ändå tagna av återseendet. Av Meursault. Av den återhållna stilkonsten, vars skenbara enkelhet ger oss inblick i en annan sorts människas medvetande än den vi allmänt tror oss vara.

Malte Persson påpekade med glimten i ögat att denne man är högst aktuell därför att han motsvarar det vitt spridda livsidealet att man ska ”leva i nuet” och inte bekymra sig om det förflutna eller framtiden.

En annan moral

Litteraturen som inlevelseinstrument för att lära känna en annan människa som medvetande, inte som bild eller karikatyr.

För att möta en annan moral och därigenom triggra sin egen.

Flera av de kommenterande författarna hade fastnat för exakt samma mening i Främlingen. När Meursault begått sitt brott och döms till döden för det och för sin bestialiska natur ångrar han sig inte utan grämer sig över att han ”förstört dagens balans”.