Sevda Budak, kafévärd på Roberts Coffee, är inte nöjd med lönen.
– Jag har varit här i sex och ett halvt år, har restaurangutbildning och jobbade som kallskänka tidigare. Ändå tjänar jag nästan lika lite som de nyanställda.
 

En lön som går att leva på. En ob-ersättning som inte är ett skämt. Kraven från de restauranganställda på Arlanda flygplats stannar där.

Flygtornen syns knappt när höstdimman har lagt sig över Arlanda. Flygplanen startar och landar ändå, de är inte så beroende av sikten.

Och på kaféerna och restaurangerna dricker resenärerna sitt kaffe som vanligt. Ansiktena är nollställda, det är svårt att avgöra om gästerna har tråkigt eller trivs.

Till freds är i alla fall inte Sevda Budak, kafévärd på Roberts Coffee. Och det av ett enda skäl: lönen.

– Jag har varit här i sex och ett halvt år, har restaurangutbildning och jobbade som kallskänka tidigare. Ändå tjänar jag nästan lika lite som de nyanställda.

Minimilön
En nyanställd kafévärd ska ha minst 17.481 kronor i månaden enligt kollektivavtalet. Och det är precis vad en stor del av de anställda tjänar hos SSP, som driver 35 till 40 kaféer, barer och restauranger på flygplatsen.

Efter sex år i yrket stiger minimilönen till 18.865 kronor. Men de flesta anställda är ungdomar som bara stannar något år, för att sedan studera eller ge sig ut och resa. De når aldrig över nybörjarlönen.

Sevda, som är 33 år, tillhör den minoritet som inte ser jobbet som någonting tillfälligt. Och som gillar att börja jobba klockan fyra på morgonen.

– Jag har två små barn. Dem hinner jag bara vara med när jag har morgonskiftet.

Studieplaner
Alexandra Löhr är med sina 21 år en mer typisk SSP-anställd. Hon har arbetat i två år på Simply Coffee och funderar på att börja studera.

– Det jobb jag gör, att ta hand om disken och göra kaffe, kräver ingen utbildning. Med tanke på det är lönen helt okay.

Anton Eriksson, också han kafévärd, medger att jobbet inte kräver utbildning, men hävdar att lönen är för låg ändå. På den enkla grunden att han knappt kan försörja sig själv, än mindre en familj.

Och faktum är att Jimmy Kurikka, som är utbildad kock och arbetar i varmköket, inte tjänar så mycket mer: ungefär 19 000 kronor i månaden.
– Katastrof, lyder hans kommentar.

Usel ob-ersättning
Mer pengar i plånboken är det krav som de restauranganställda på Arlanda sätter främst. Men den starkaste, mest spontana kritiken gäller inte själva grundlönen, utan ob-ersättningen. Den är 18:75 kronor i timmen från klockan 20.00 till 01.00, därefter ytterligare 16:50 kronor fram till klockan 06.00. På helgerna utgår ob-ersättning först från klockan 16 på lördagen.

– Jag jobbade på Ica Maxi i Umeå förut, säger Anton Eriksson. Där räddade ob-ersättningen lönen, jag fick ju dubbelt betalt lördag och söndag. Här jobbar vi varannan helg, och för det får vi nästan ingenting.

Många av dem som jobbar hos SSP på Arlanda är behovsanställda. Kollektivavtalet ger stora möjligheter att kalla in extrapersonal vid behov. Men ingen av de ungdomar som LO-Tidningen möter på Arlanda lyfter fram rätten till fast anställning som ett viktigt krav. Sara Johansson, tillfälligt anställd i loungen, ger sin förklaring:

– Det här jobbet är ändå ingen framtid. Det är för stressigt och dåligt betalt. Jag hoppas komma in på logopedutbildningen.

 

FAKTA / HRF
Yrkesgrupper: Restaurangbiträden, kockar/kokerskor, städare, hotellreceptionister, servitörer/hovmästare, bartendrar, croupierer, ordningsvakter

Antal medlemmar: 37.379 (vid halvårsskiftet)

Könsfördelning
65 procent kvinnor
35 procent män

Andel under 30 år: 32 procent

Organisationsgrad: 47 %

Ordförande: Ella Niia

Avtalsansvarig: Mats Hansson

Antal avtal som ska förhandlas om i vinter: 17

Motparter: Sveriges hotell- och restaurangföretagare, Almega Tjänsteföretagen, Almega Tjänsteförbunden

Hjärtefrågor
Förbundsstyrelsen slår fast vilka krav som ska prioriteras i januari 2010. LO-fackens gemensamma krav – till exempel potten som ska höja lönerna i branscher med låg nivå – är självklara.