Ett paket blöjor till sonen Albin är en välkommen present då mormor eller farmor hälsar på. Camilla Alexandersson och Anders Andersson är arbetslösa och måste klara sig på 10.000 kronor mindre i månaden.

– Förr lyxade vi lite, säger Camilla Alexandersson. Vi kunde gå ut och äta dagens rätt till lunch ibland. Det gör vi aldrig nu.

 

 

Läs också: Artikeln "De fick lite mer att leva för" 2009-11-06

Läs också: Artikeln "Mer till dem som redan har" 2009-11-06


Läs också: Artikeln "Plus och minus i krisens Sverige" 2009-11-06
   

Klockan tolv doftar i stället lägenheten i centrala Mellerud av Anders nystekta pyttipanna. Tvåårige Albin, med napp i munnen, springer omkring barfota och verkar upplivad av att få besök.

Albin är den som ser till att föräldrarna går upp klockan sju på morgonen fastän de inte ska till jobbet. Anders var underhållstekniker på Åsensbruk, som tillverkade finpapper. Camilla arbetade på förrådet.

 

Båda utan jobb
Nu har bruket lagts ner, och båda är utan jobb. De visar sina besked från Pappers a-kassa: omkring 10 000 kronor i månaden efter skatt för Anders del. Lite mindre för Camilla, som hade lägre lön, och som har förbrukat de 200 dagarna med 80 procents ersättning och nu bara får 70 procent.

 
Camilla Alexandersson och Anders Andersson i Mellerud blev båda av med sin jobb när bruket lades ner. De måste nu klara sig och sonen Albin med
10.000 kronor mindre varje månad.		  
   

Grovt räknat har paret fått se sina inkomster minska med 10.000 kronor i månaden. Medan mat, kläder och el är lika dyrt som förut. Det enda som blivit billigare är räntan på bostadslånet. Men den betyder inte mycket: Lånet är på 170.000 kronor.

Därför känner familjen krisen in på bara skinnet. Camilla, som har en son i Göteborg, reser inte dit själv längre, utan väntar tills hon kan samåka med sin mamma. Anders, som är ordförande i raggarklubben Big Lake Cruisers, har fått dra ner kraftigt på cruisandet. Bensinen kostar för mycket.

– Vi har sett över alla utgifter, som bilförsäkring och kabel-tv, säger Anders. Vi tog bort några kanaler, det gjorde en del.

Landsända i dedgång
Runt omkring sig ser de en landsända i nedgång. En stor del av jobben i Dalsland har funnits hos Volvos och Saabs underleverantörer. Nu går de på knäna. Ingen anställer. I Mellerud har till och med arbetsförmedlingen lagt ner. För att träffa en arbetsförmedlare får man åka de åtta milen till Vänersborg.

Som arbetslösa har Anders och Camilla inte bara fått lägre inkomster. De betalar också högre skatt än när de arbetade, något som ska ge dem och andra arbetslösa ”drivkrafter” att ta jobb.

— Fruktansvärt. Det finns inte ord. Regeringen sparkar på dem som ligger, utbrister Anders, som för ett ögonblick tycks redo att vräka omkull bordet framför sig.

– Det finns ju inga jobb för oss! Sist jag var på arbetsförmedlingen fanns ett enda industrijobb jag kunde söka.

 

Inga kurser
Anders var arbetslös även 1991, under den förra krisen. Då fick han utbilda sig: svetsning, svarvning och fräsning, och sedan produktionsteknik. Det hjälpte honom att få jobb. Nu, när han är 41år gammal, får han inga kurser.

– Om mina a-kassedagar tar slut får jag väl flytta till Norge, funderar Anders. Det blir husvagnsliv i så fall.

Camilla sneglar på Albin, som radar upp leksaksbilar på hennes knä och småpratar. Med ett litet barn, och en äldre son i Göteborg, vill hon inte gärna veckopendla till Norge.

– Tre timmar får Albin vara på dagis, säger Camilla. Kvart över elva, när de andra barnen leker som bäst, måste han hem. Han betalar redan ett pris för att vi är arbetslösa.