”Men de hade en annan röst. De skrev om kvinnornas ofta tunga dubbelarbete, om vardagslivet. Genom deras verk får vi en bild av arbetarnas historia. Den som slet värst var nog Sigge Stark, som tvingades producera romaner på löpande band för att överleva.”
 

 
   
   

TIDSKRIFTEN. Sist i avdelningen ”Litterär salong”, placerad längst bak i Parnass 3/2009, finns Pia Zandelins text om Rainer Maria Rilkes sonetter.

Först i det dubbla varat
blir rösternas ton
evig och mild

Så skrev Rilke.

Där, helt oväntat, finns en ovärderlig läsnyckel till det som är detta nummers tema: kvinnliga arbetarförfattare.

Det dubbla varat

Rilkes rader skrevs om Orfeusmyten, men skulle lika gärna kunna handla om hur de kvinnliga arbetarförfattarnas minst sagt dubbla vara varit avgörande för deras rösters, om än inte milda, så åtminstone eviga ton.

Tyvärr hörs deras röster synnerligen svagt mellan Parnass pärmar, där de istället blir en del av det litteratursociologiska projekt som handlar om att räkna och räkna upp.

Men vad skrev de?

På pedagogisk men torr akademikerprosa får vi veta att de kvinnliga arbetarförfattarna var arbetsamma, duktiga och fler till antalet än litteraturhistorieskrivningen vill få oss att tro.

Vad de verkligen skrev, styrkan och det mångsidiga i deras litteratur, berättas det mindre om.

Blicken lyfter inte över bilden av slitet.

Såhär hade ett temanummer om manliga arbetarförfattare inte sett ut.

 

Tidskriften: Parnass. De litterära sällskapens tidskrift om skönlitterära klassiker.
Utkommer sedan: 1993.
Utgivningstakt: Fyra nummer per år. Varje nummer görs av något av medlemssällskapen.


Läs också: Parnass hemsida.

Therese Eriksson
Skriv ett e-postbrev till kulturredakörn