Foto: LARS TUNBJÖRK
 

FILMNOTIS. Diktatur är dödligt. Och döden är en diktator. Men konsten kan ge upprättelse.

 

I litteraturen genom vittnesmål. I fotokonsten genom mänsklighet.

 

Ansikten som ikoner
Maud Nycanders underbara film om sin lettiska kollega Inta Ruka bara snuddar vid allt som är svårt. Det står som en ovedersäglig bakgrund.

 

Desto viktigare blir Rukas arbete att med en uråldrig Rolleiflexkamera och ett oförtröttligt efterarbete gestalta människors outgrundlighet.

 

Som heliga ikoner ur vardagen.

 

Världsberömd städerska
Och filmen är i samma anda. Långsamt, till utmärkt musik, får man veta mer och mer.

 

Övertygas.

 

Om att varje människa är nånting mer än sina historiska omständigheter.

 

Vilket i sin tur kastar ett ljus också över vardagen.

Den kan inte räknas bort.

Så trots att hon är nästan världsberömd håller Inta Ruka fast vid sitt jobb som städerska på svenska ambassaden i Riga.

 

Dokumentärfilm: Inta Ruka – fotograf.
Regi: Maud Nycander.
Musik: Freddie Wadling och Sebastian Öberg.
Visas på: bio och i SVT den 11 december.