Mitt i mediecirkusen. Anna Odell åtalades och fälldes i Stockholms tingsrätt för våldsamt motstånd och ”oredligt förfarande”. Hennes advokat var Claes Borgström.
 

Speciellt folk inom vården ville ha det till att iscensättningen var ett sätt att bearbeta mitt eget trauma. Men så var det inte alls, säger Anna Odell.

– Jag har utgått från en personlig erfarenhet men projektet handlar inte om mig utan om möten med omgivningen – polisen, psykiatrin, allmänheten.

Masterutbildning
Det är stökigt, ursäktar Anna Odell när hon öppnar dörren till ateljén i Konstfacks lokaler vid Telefonplan i Stockholm. Hon går nu på en masterutbildning i konst i offentligheten.

Efter ett visst bök blir det plats att slå sig ner på en enkel soffa.
När hon i januari i år spelade psykotisk och en fuktkall kväll virrade runt på Liljeholmsbron i ett tunt linne lyckades hon bluffa både polis, psykiatri och allmänhet.

Polisen förde henne till S:t Görans psykakut där hon spändes fast och fick tre sprutor lugnande i rumpan.

– Att spela psykotisk var ett sätt att komma innanför en mycket stängd del i samhället. Tvångsvård kanske måste finnas. Men en så sluten del av sjukvården, där så mycket makt utövas, måste belysas och debatteras.

Videoinstallation
I maj, drygt tre månader efter händelsen på bron, visades videoinstallationen – Okänd, kvinna 2009-349701 – på Konstfacks elevutställning.

Anna Odell är fortfarande fullt upptagen av sitt verk som sedan dess ställts ut på Kalmar museum och på konsthallen i Luleå. Nu visas det på Galleri F15 strax utanför Oslo.

På golvet i ateljén under lakansväv ligger den installation som gjorde att hon blev antagen till Konstfack för tre år sedan. Den har titeln Lova lollipop. Små tv-apparater som visar intervjuer med nära släktingar är sammanlänkade med sladdar som för tankarna till navelsträngar.

– Ju knepigare relation desto längre sladd. Jag har inte klarat av att göra mig av med den.

Ångrar inte
Anna Odell har aldrig ångrat att hon genomförde projektet Okänd kvinna. Hon har anklagats för att utnyttja medmänniskor. Andra tycker det hon gjort är starkt berörande och att hon modig.

Många i hennes närhet oroade sig för att den fejkade psykosen skulle kunna trigga igång en verklig.

– Jag visste att jag skulle klara det och jag har bara blivit starkare, säger hon med en blick som inte viker undan.

Psykpersonal tog illa vid sig
På bron den där januarikvällen cyklade och gick många människor snabbt förbi den förvirrade gestalten. Tre personer stannade, höll om henne, försökte lägga något varmt över axlarna och ringde polisen.

Hon har fått kontakt med två av ”dessa fina människor”. De bedyrar att de inte blivit avskräckta av att deras insatser visade sig vara en del av ett konstprojekt.

De som tog mest illa vid sig var i stället personalen på S:t Görans psykakut som polisanmälde henne. Efter rättegången, som direktsändes i radion, dömdes hon till dagsböter på sammanlagt 2.500 kronor – för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Mer på gång
Anna Odell har nya idéer om kommande projekt. Det rör ett känsligt ämne men handlar inte om psykiatrin. Hon funderar på ett samarbete med en dramatiker. Mer yppar hon inte.

– Jag är ju fortfarande så upptagen av Okänd, kvinna, säger hon och drar handen genom håret.

Är du inte rädd för att bli en psykkonstnär, är en fråga som hon fått många gånger. Men hon är inte rädd för att hamna i något fack.

– Jag jobbar inte utifrån hur jag skulle kunna uppfattas. Jag vill ägna mig åt det som är viktigt, min konst, och inte åt vilken bild som skapas av mig i mediecirkusen.

Återställd
Hon fick en gång diagnosen schizofreni, men är i dag frisk och känner sig helt återställd.

Den hjälp hon fick för drygt 13 år sedan ledde ut från sjukdomen efter flera års kamp. Hon vill inte att någon ska tro att det var lätt.

– Jag fick personliga assistenter 60 timmar i veckan, som jag själv valde, plus terapi och hjälp av min mamma. När man är psykiskt sjuk är det extra viktigt att ha människor omkring sig som man funkar med.

Det som kanske chockat henne mest under ”resan” med projektet är att personal i vården sagt till henne att ”det du gjort är sjukt”.

– Människor som arbetar i psykiatrin bör veta att det som verkar sjukt kanske inte är det. Även det mest psykotiska beteende kan ha en förklaring.

I den första delen av ditt verk intervjuar du människor i psykvården. De råder dig, med något undantag, att inte fejka en psykos. Hur kommer det sig att du ändå gör det?

– Deras argument mot var: ”Vi tror inte du kan spela sjuk. Vi avslöjar dig.” ”Men om du klarar att bluffa oss och avslöjar det då tror vi att du är sjuk.”

De argumenten gjorde att det blev viktigt för Anna Odell att genomföra sitt konstprojekt.

 

FAKTA / Anna Odell
Ålder: 36 år.
Bor: Hyreslägenhet i Stockholm.
Familj: En son, 13 år.
Utbildning: Två år på konstskolan Gerlesborgsskolan i Stockholm, tre år på Konstfack, går nu tvåårigt masterprogram.
Intressen: Kultur. ”Så är jag intresserad av det mesta som är viktigt som politik och samhällsfrågor.”
Fritiden: ”Min son Axel och jag bygger hus av kartonger med massor av gångar till vår katt.”

 

Gun Jacobsson

Skicka ett e-postbrev till redaktionen